1. Joyce Carol Oates 1972 och som student i mitten av 1960-talet.
âLeave your stepping stones behind
There's something that calls for you
Forget the dead you've left
They will not follow you
Your lover who has just walked through the door
Has taken all his blankets from the floor
The carpet too is foldin' over you
And it's all over now Baby BlueâŠâ
Det var den blivande Nobelpristagaren Bob Dylans sĂ„ng âItâs All Over Know, Baby Blueâ (1965) som inspirerade den dĂ„ 28-Ă„riga Joyce Carol Oates att skriva sin debutnovell "Where Are You Going, Where Have You Been?" 1966.
Den vackra och sjÀlvmedvetna 15-Äriga flickan Connie Àlskar popmusik och att leva tonÄrslivet. Men hon har ett anstrÀngt förhÄllande till sin mor som avundas dotterns ungdom och skönhet, den hon sjÀlv förlorat. StÀndigt jÀmför modern Connie med den Àldre systern June, som Àr jordnÀra och sliter hÄrt för att komma nÄgonstans i livet. Den frÄnvarande fadern flyr familjelivet och Àgnar all sin tid Ät arbetet.
Likt andra tonĂ„rsflickor hĂ€nger Connie i gallerian dĂ€r hon trĂ€ffar Ă€ldre ungdomar, framför allt den mystiske och charmige Arnold Friend i sin guldfĂ€rgade cabriolet. En söndagseftermiddag nĂ€r hon Ă€r ensam hemma knackar han pĂ„ hennes dörr och vill att hon ska följa med ut en svĂ€ng. I Arnolds bil sitter en okĂ€nd man i 30-Ă„rsĂ„ldernâŠ
Den som har lĂ€st Oates kĂ€nner igen sig i en sĂ„dan kort synopsis. HĂ€r finns den bibliska inramningen, förlusten av oskuld och nedstigandet i den fallna Skapelsen, âarvsyndenâ och mĂ€nniskans outgrundliga ondska. Eller som Oates sjĂ€lv förklarat sitt författarskap, hon skriver om relationen mellan mĂ€nniskor och dĂ„ blir bĂ„de sexualiteten och vĂ„ldet det mest centrala.
Dylans vackert dystra sĂ„ng Ă€r en symbios av rocklegenden Gene Vincents lĂ„t âBaby Blueâ (1958) och den franske favoritpoeten Arthur Rimbauds symbolism. Den handlar om insikten att livet och kĂ€rleken inte Ă€r mer Ă€n övergĂ„ende tillfĂ€lligheter, ett sorgset farvĂ€l till folksĂ„ngerskan Joan Baez och Dylans eget yngre jag som protestsĂ„ngare.
Joan Baez och Bob Dylan upptrÀder tillsammans 1963.
Vi ser hĂ€r ett Ă„terkommande grepp hos Oates, hur hon tar vara pĂ„ samtidens populĂ€rkultur för att berĂ€tta en arketypiskt tidlös historia, novellens arbetsnamn var âDeath and the Maidenâ.
Det rör sig om en allegori och Oates knyter likt i sina senare verk historien till en rad bibliska berÀttelser som rör sexualitetens passagerit in vuxenvÀrlden, en genomlysning av den moderna vÀrldens besatthet av det sinnliga.
Tydligast Ă€r parallellen till historien i âDomarbokenâ i Gamla testamentet om hur en judisk man, hans tjĂ€nare och konkubin sökt skydd hos en gamling i den mytiska staden Giva. Mitt i natten kommer en grupp mĂ€n och krĂ€ver att den judiske mannen ska komma ut sĂ„ att de kan vĂ„ldta honom. Husets Ă€gare erbjuder dem i stĂ€llet sin ogifta dotter och den judiske gĂ€stens konkubin, men de Ă€r inte intresserade. Den judiske mannen kastar dĂ„ ut konkubinen Ă„t dem och reglar dörren medan de förgriper sig pĂ„ henne. PĂ„ morgonen finner han konkubinen pp marken och beordrar henne bryskt att resa pĂ„ sig, men hon Ă€r inte vid medvetande. Han lyfter dĂ„ upp henne pĂ„ en Ă„sna och ger sig av. NĂ€r han kommit hem styckar han konkubinen och skickar en varsin del till Israels tolv stammar.
Oates novell Ă€r Ă€ven inspirerad av den verklige seriemördaren Charles Schmidt som under Ă„ren 1964â1965 vĂ„ldtog och mördade flera flickor i Arizona. Som en karismatisk vuxen man lockade Schmidt tonĂ„ringar till sig och kallades för âRĂ„ttfĂ„ngaren i Tusconâ. Flera av dem blev sĂ„ duperade av honom att de inte ville avslöja att han var en mördare och hjĂ€lpte honom till och med att plocka upp de flickor som han förgrep sig pĂ„. Samtidigt var Schmidt en excentrisk man som bar lĂ€ppglans och puder, ritade ett födelsemĂ€rke pĂ„ kinden och strĂ€ckte ut sin underlĂ€pp med en klĂ€dnypa för att likna Elvis Presley.
Allt detta sammanför Oates i en enastĂ„ende berĂ€ttelse. I sjĂ€lvbiografin âDet förlorade landskapetâ (2015) berĂ€ttar Oates hur hon influerades av 1800-talsförfattaren Nathaniel Hawthornes sĂ€tt att skriva, att sammanföra myten med verkligheten, det fantastiska med vardagliga, i en arketypisk historia. Oates Ă€r en arvtagerska och förvaltare av âromantisk realismâ, en amerikansk litterĂ€ra tradition frĂ„n Hawthorne via Herman Melville, Henry James, William Faulkner, Flannery OâConnor och Truman Capote till Oates sjĂ€lv.
Joyce Carol Oates, 1970.
Det stora genombrottet fick hon tre Ă„r senare med romanen âDom dĂ€râ (1969) som skildrar den amerikanska arbetarklassens situation frĂ„n depressionen pĂ„ 1930-talet fram till 60-talets Vietnamkrig och raskravaller. âDom dĂ€râ bygger pĂ„ en berĂ€ttelse om en verklig arbetarfamiljs öde. Denna verklighet fyller Oates med den klassiska slĂ€ktsagans element i en skildring av ett par generationer amerikaners upplevelser.
Vi fÄr följa Loretta som kÀmpar för att uppnÄ den amerikanska drömmen genom Àktenskap och pengar och en flykt frÄn hemstadens förfallna arbetarkvarter. Ett liv pÄ marginalen, bÄde ekonomiskt och moraliskt, brottsligheten och vÄldet trÀnger sig pÄ, inte minst genom mÀnnen hon försöker leva med. Loretta fÄr se sina egna barn gÄ under i kriminalitet och prostitution.
1. Horace Walpole, mÄlning av Jonathan Richardson frÄn 1735. 2. Edgar Allan Poe 1849.
âDom dĂ€râ berĂ€ttar om en arbetarklass som blir ett av urbaniseringens offer, men samtidigt pĂ„minner historien mycket om de Ă€ldre gotiska romanernas teman om just den fördömda familjens undergĂ„ng, frĂ„n Horace Walpoles âSlottet i Otrantoâ (1764) till Edgar Allan Poes âHusets Ushers undergĂ„ngâ (1839) och H. P. Lovecrafts noveller. Den gotiska sagan skildrar vanligtvis degenererade europeiska aristokratslĂ€kters förfall drabbar nu en arbetarfamilj i Detroit, som pĂ„ samma sĂ€tt utplĂ„nas i en pĂ„gĂ„ende storm av blod, eld, vansinne, kaos, begĂ€r, korruption, brottslighet, ond brĂ„d död och ren olycka. Alla karaktĂ€rer jagar efter kĂ€rleken och lyckan i den hĂ„rda storstadsmiljön, men dĂ€r finns ingen att finna.
Oates har skrivit 58 romaner, men Ă€r ocksĂ„ en formidabel essĂ€ist. Hennes frĂ€msta verk i genren Ă€r âOm boxningâ (1987). Som flicka följde hon med sin boxningsĂ€lskande far pĂ„ matcher och utvecklar sjĂ€lv en motvillig passion till det hon vĂ€grar att kalla sport. Boxning Ă€r inte idrott, inte heller en metafor, konstaterar Oates, det finns inget annat som boxning, det Ă€r livets djupaste essens vi ser i ringen.
Joyce Carol Oates har skrivit 58 romaner och mÄnga andra böcker dÀrtill.
Hon konstaterar att den kamp vi bevittnar Àr grundfundamentet i hela tillvaron, sÄ ursprungligt att det Àr Àldre Àn Gud sjÀlv. Boxning helt förbehÄllen mÀn, kvinnliga boxare kan endast efterapa sina manliga kollegor. Det vÄld och den smÀrta som uppstÄr mellan tvÄ manliga boxare Àr en helt könsexklusiv erfarenhet, pÄ samma vis som att endast kvinnan kan uppleva barnafödandet.
Amerikanen Jake Lamotta (till höger) möter algeriern Marcel Cerdan i vÀrldmÀsterskapsfinalen i mellanvik i Detroit 1949.
Det Ă€r smĂ€rtan och den yttersta existensen boxaren vill Ă„t. VĂ€rldsmĂ€staren Jake LaMotta, âTjuren frĂ„n Bronxâ, byggde sin karriĂ€r pĂ„ en oerhörd förmĂ„ga att ta emot stryk och konstaterade att den som gĂ„r in i ringen gör det fullt förberedd att möta döden. Den snabbe och tekniske Muhammad Ali, som slog fortare Ă€n vad ögat kunde uppfatta, valde sjĂ€lv att sĂ€nka tempot och ta emot fler slag, för att fĂ„ kĂ€nna sig levande genom smĂ€rtan, fĂ„ kĂ€nna sitt eget blod rinna ner för kinderna och smaken av den pĂ„ sina lĂ€ppar.
Muhammad Ali knockar Sonny Liston i vÀrldsmÀsterskapsfinalen i tungvikt i Lewiston 1965.
Det Àr ett modernt gladiatorspel och en amerikansk tradition som hÀrbÀrgerar ett samhÀlle uppbyggt pÄ vÄld och expansion, det Àr fattiga mÀn frÄn arbetarklassen som slÄr sig fram till en mening och en position i livet i en tragisk teater. Boxarna Àr Kristuslika, i allt detta lidande de utsÀtter sig för blir livet tydligare Àn nÄgonsin, ur deras svett och blod utstrÄlar kÀrleken sjÀlv i sin allra renaste form.
Med romanen âMörkt vattenâ (1992) tar Oates författarskap ett steg vidare. Den bygger pĂ„ den verkliga hĂ€ndelsen dĂ„ senatorn Edward "Ted" Kennedy 1969 körde av vĂ€gen och kraschade med sin bil ner i en damm. Han tog sig sjĂ€lv ur bilen, men lĂ€mnade sin 28-Ă„riga kampanjmedarbetare Mary Jo Kopechene att drunkna i den. Först tio timmar senare anmĂ€lde han för polisen vad som hade hĂ€nt. EfterĂ„t bad Kennedy allmĂ€nheten om ursĂ€kt i en tv-sĂ€ndning utan att nĂ€mna Kopechene och fortsatte sin politiska karriĂ€r som om ingenting hade hĂ€nt.
Robert, Edward "Ted" och John F. Kennedy 1963.
Oates skildrar hur den unga kvinnan lĂ„ngsamt drunknar i ett gyttjigt mörkt vatten medan hon vĂ€ntar pĂ„ att âSenatornâ som hon avgudar ska Ă„tervĂ€nda och rĂ€dda hennes liv.
âDet var vi som var Mulvaneysâ (1996) togs med tv-stjĂ€rnan Oprah Winfreys bokklubb 2001 och hela vĂ€rlden lĂ€ste romanen. Precis som âDom dĂ€râ handlar den om en amerikansk familjs undergĂ„ng. Den hĂ€r gĂ„ngen för Oates oss till den fiktiva pastorala smĂ„staden Mt. Ephraim pĂ„ landsbygden utanför New York. Det Ă€r efterkrigstid och Michael och Corinne Mulvaney driver en framgĂ„ngsrik taklĂ€ggningsfirma och bor pĂ„ en fin gĂ„rd. De Ă€r besatta av att vinna social status och klanen Ă„tnjuter vĂ€lgĂ„ng och lycka som den perfekta familjen. Men sĂ„ blir den 15-Ă„riga dottern Marianne drogad och vĂ„ldtagen efter skolbalen. Stadens tystnad om det som hĂ€nt fĂ„r familjen att falla sönder. Michael börjar dricka och familjen förlorar bĂ„de företaget och gĂ„rden och brodern Patrick bestĂ€mmer sig för att hĂ€mnas sin syster övertygad om vem som Ă€r förövaren.
âDet var vi som var Mulvaneysâ tar vid dĂ€r âDom dĂ€râ slutar, Michael konstaterar att mordet pĂ„ John F. Kennedy 1963 klyver Amerika i tvĂ„ polariserade samhĂ€llen vars motsĂ€ttningar bara hĂ„rdnar med tiden.
1. Norma Jeane pÄ flygplansfabriken 1945. 2. Marilyn Monroe 1953.
Oates över 700 hundra sidor lĂ„nga âBlondeâ (2000) brukar betraktas som hennes magnum opus. Romanen handlar om verklighetens Norma Jean, mer kĂ€nd som sexikonen Marilyn Monroe. Det var knappas Oates avsikt att skriva ett sĂ„dant monumentalverk, men ju mer hon trĂ€ngde in i Bakers vĂ€rld desto mer ville hon utforska den. Vi fĂ„r följa Normas fĂ€rd genom livet, frĂ„n barnhemmets utsatthet och tiden som pinuppa till stjĂ€rnglansen och filmrollerna i Hollywoods strĂ„lkastarljus till slutet som presidentens Ă€lskarinna. Vi möter de andra mĂ€nnen i hennes liv, aldrig med utskrivna namn, men visst Ă€r det Tony Curtis, Joe Dimaggio och Arthur Miller hon Ă€lskar.
Jean/Monroe Ă€r förstĂ„s i sig ikonisk, men precis som flickan i âMörkt vattenâ blir hennes öde en arketypisk berĂ€ttelse om den moderna kvinnans villkor, hur hon fjĂ€ttras och förgĂ„s i mĂ€nnens vĂ€rld. "Blonde" har nu filmatiserats av Andrew Dominik med Ana de Armas i huvdrollen.
1 Joe DiMaggio och Marilyn Monroe 1954. 2. Marilyn Monroe 1954.
Sent omsider upptÀckte Oates vem hon egentligen var. Det visade sig att hon pÄ sin fars sida hade judiskt pÄbrÄ. Hans familj var assimilerade tyska judar som försökte finna en plats i det lantliga protestantiska Amerika. Illa ansedda pÄ grund av de Àr migranter följer ett hÄrt liv dÀr farmoderns far försörjde sin familj genom att grÀva gravar, det enda arbetet han kunde fÄ. Konstant förödmjukad av omgivningen förlorade han till slut förstÄndet och försökte döda sin familj innan han tog sitt liv.
Pinuppan Marilyn Monroe pÄ 1940-talet.
Oates berĂ€ttar historien pĂ„ ett fiktivt vis i romanen âDödgrĂ€varens dotterâ (2007). Hon berĂ€ttar om hur farmodern (i boken kallad Rebecca) som vuxen senare flyr med sin lille son (Oates far) frĂ„n sin make nĂ€r han nĂ€rapĂ„ slagit ihjĂ€l dem bĂ„da. Som ensamstĂ„ende mor kĂ€mpar hon sedan i ett dömande samhĂ€lle som servitris och kontorist för att försörja dem.
Joyce Carol Oates 2019 och 1980.
I âDet förlorade landskapetâ förstĂ„r vi farmoderns betydelse för den Oates blivit. Det fanns inga böcker i det fattiga arbetarhem hon vĂ€xte upp i nĂ€ra Niagarafallen. Men sĂ„ en dag fĂ„r den lilla flickan Oates Lewis Carrolls âAlice i Underlandetâ (1865) av sin Ă€lskade farmor. NĂ€r hon kort dĂ€refterbörjar skriva berĂ€ttelser för hand ser farmodern snart till att ge henne en skrivmaskin. I skolans och universitetets bibliotek finner hon en outtömlig skatt och den akademiska och litterĂ€ra vĂ€rlden blir hennes hem.
Joyce Carol Oates pÄ besök i Stockholm 2009.
Farmodern Ă„terknyter genom sondottern till familjens stolta intellektuella tradition och pĂ„ vis finner Oates till slut sig sjĂ€lv. Den franske judiske filosofen Bernard-Henri LĂ©vy hĂ€vdar att judendomen till skillnad frĂ„n kristendomen inte handlar om att tro, utan att om studera, att utforska Skapelsen och dĂ€rmed Skaparen sjĂ€lv. I samband med âDödgrĂ€varens dotterâ övergav Oates sin katolska tro och förklarade sig vara ateist, för henne manifesterar religionerna ett djupt mĂ€nskligt mysterium inom oss.
I dag delas Nobelpriset i litteratur ut, men den nu 84-Ă„riga Oates lĂ€r inte fĂ„ det. Hon har varit alltför produktiv och amerikansk. DĂ€remot bör var och en se Stig Björkmans nya dokumentĂ€r âJoyce Carol Oatesâ: A Body in the Service of Mindâ som nu visas pĂ„ biograferna.