Regler stoppar föreningen från att skänka konst till US

Bröstcancerföreningen Moa-Lina ville skänka ett konstverk till US för att hänga i ett väntrum i O-huset. Men de fick nej. "Helst vill vi inte ta emot konstverk", säger Stefan Fredriksson, fastighetschef på regionen.

Amie Fahlander och Kersti Haraldsson är ordförande och vice ordförande i Bröstcancerföreningen Moa-Lina. Det var till det här väntrummet inne i O-huset som de ville skänka konstverket.

Amie Fahlander och Kersti Haraldsson är ordförande och vice ordförande i Bröstcancerföreningen Moa-Lina. Det var till det här väntrummet inne i O-huset som de ville skänka konstverket.

Foto: Victor Bomgren

Linköping2023-11-08 09:17

Det var i augusti som föreningen hörde av sig till Regionen för att höra om de ville ta emot ett konstverk. Tanken var att verket kunde hänga i väntrummet i O-huset, dit patienter med cancer kommer.

– Jag hade varit på besök hos konstnären Madeleine van Nigtevecht i Björkfors och blev väldigt förtjust i ett verk som heter "Still so beautiful", säger föreningens ordförande Amie Fahlander.

undefined
Så här ser den ut, "Still so beautiful" av Madeleine van Nigtevecht.

Men svaret från regionen var tydligt och snabbt: De tar inte emot konstverk på det sättet.

– Jag förstår att det finns regler att förhålla sig till. Men jag önskar bara att man kunde haft en öppnare hållning och lyssna på oss mer, säger Amie Fahlander som själv fick bröstcancer 2014.

– Alla vi i föreningen vet vad det innebär att sitta i det där väntrummet, det har vi gjort många gånger.

Minns du om det hängde några konstverk i väntrummet när du var där?

– Nej, jag kommer inte ihåg mer än någon kaffemaskin och några tråkiga broschyrer. Om det fanns någon konst så var det inte något jag reflekterade över, allra minst något som skulle ge tröst och stöd.

undefined
"Jag förstår att det finns regler att förhålla sig till. Men jag önskar bara att man kunde haft en öppnare hållning och lyssna på oss mer", säger Amie Fahlander.

När föreningen fick nej av regionen beslutade de att inte köpa in konstverket, som föreställer en torso med bara ett bröst. Där det andra skulle vara hänger istället ett rosa band.

– Vi som förening arbetar för att kunna erbjuda tröst och stöd i en svår situation. Vi gör det på många olika sätt och nu tänkte vi att det här konstverket skulle kunna tala sitt tydliga språk till dem som sitter i väntrummet.

Vad tror du att konst kan betyda för en patient som sitter där?

– När man sitter där så har man i regel opererats. Det Madeleine förmedlar i sitt konstverk är att man fortfarande är vacker trots att man har en opererad kropp. Självkänslan som kvinna förändras efteråt och man fylls av oro och tankar. Med uppmuntrande ord och känslor på vägen så skulle det hjälpa mycket.

Finns det en risk att någon skulle kunna få en negativ upplevelse av verket ni ville skänka?

– Nej. Men vi i föreningen tittade på ett annat konstverk av samma konstnär. Det föreställde en kvinnokropp med båda brösten kvar, med en spricka genom sig med texten "I will survive". Jag föreslog att vi skulle köpa in det verket också. Men då fanns det medlemmar i gruppen som påminde om att alla ju inte överlever en cancersjukdom. Då skulle man kunna uppleva det verket som provocerande.

Finns det en poäng med att ha så neutral konst som möjligt? Man kanske inte vill bli påmind om sin sjukdom?

– Man är synnerligen påmind om det bara man befinner sig i det där rummet. Man är ju där för att få behandling. När man sitter där är det så himla konkret och det är svårt att tänka på något annat.

undefined
Kersti Haraldsson och Amie Fahlander studerar en tavla som hänger i väntrummet. Ingen av dem har något minne av den från när de var där som patienter.
undefined
Inne i väntrummet hänger idag konstverket "Blåeldsmarker" av Sven Hagmarker.

Stefan Fredriksson är fastighetschef på Regionfastigheter som har hand om Regionens cirka 30 000 konstverk.

– Vi köper in konstverk efter lagen om offentlig upphandling. Då annonserar vi att vi ska köpa in konstverk och då får man som konstnär anmäla sitt intresse. Sen har vi en grupp med experter, som är utbildade inom konst, som tittar på konstverken och diskuterar vilken typ av verk som skulle passa till vilken plats. 

Gruppen som ansvarar för att ta in konstverk har ett dokument med riktlinjer som i detalj beskriver vad verken ska bidra till.

– De ska åstadkomma olika stämningar och intryck. De ska vara både energigivande och lugnande och lite distraherande så att man kan tänka bort från sin sjukdom, till exempel. Och vi har olika typer av konstverk vid exempelvis psykiatrin, vid platser där patienter ligger vid livets slutskede eller vid barnavdelningar. Vi jobbar ganska hårt med att få det rätt så att besökarna kan dra nytta av konsten.

undefined
Konstnären Marylyn Hamilton-Gierows två lejon i brons är två av Region Östergötlands cirka 30 000 konstverk. De vaktar ingången till O-huset.

I enlighet med sina regler vill Regionen heller inte emot konst som gåvor.

– Helst vill vi inte ta emot konstverk. Det är alltid svårt att skänka konstverk till Regionen. Sen kan jag inte uttala mig i detalj om just det här konstverket följde våra riktlinjer eller inte.

– Sen är vi ganska noga med att de konstverk som vi hänger upp ska vara anskaffade på ett rätt och riktigt sätt. Om alla skulle börja skänka konst till oss, hur skulle det se ut?

undefined
Det finns faktiskt ett skänkt konstverk inne i O-huset. Men det är inne i ett av personalrummen.

Amie Fahlander och de andra i föreningen köper Regionens argument, även om de tycker att de är lite fyrkantiga.

– Vi vill inte trycka ner ett konstverk i halsen på US om de inte vill ha det. Vi ville göra något gott och det känns ledsamt att det finns regler som förbjuder oss att skänka ett vackert och stödjande konstverk.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!