2004, dagarna efter tsunamin, var det en dämpad och stämningsfull vandring. Redan två år senare uppfattade jag den som en konformistisk marsch bland kvarter där jag, liksom andra, rör sig fritt dagligen under resten av året.
Det här nyåret tog jag ny sats, mest nyfiken på att se och höra om kommunens berättelse förnyats. En tradition, som nyårsvandringen har blivit med uppskattningsvis 40 000 deltagare, tål kanske inte stora förändringar.
Invigningstalaren Roger Ekström från fastighetsföretaget Lundbergs gav en ganska traditionell Norrköpingsbild: Louis De Geer och Lars-Erik Lundberg, Vita Hästen, Dolphins och IFK Norrköping. Bland kulturinstitutioner nämndes Östgötateatern och Norrköpings Symfoniorkester. Moa Martinson talade han om med hänvisning till platsen han stod på: Moa Martinsons torg. Fast Ekström stod på ett podium nådde han inte upp till hjässan på statyn över henne.
Sedan gav sig tåget i rörelse. Jag stannade redan på Visualiseringscenter som de flesta skyndade förbi: mörka lämmeltåg på både sidor om byggnaden bland illuminationer, körsång, bildprojektioner, högtalarmusik. Fler gick in och värmde och styrkte sig i De Geerhallen, medan andra vandrade Dalsgatan och Järnbrogatan ner.
På trottoaren, vid gångbron där De Geer-besökarna och övriga nyårsvandrare mötte varandra, satt en kvinna på knä: en EU-migrant som bad förbipasserande EU-medborgare om pengar. En människa som vi i dagligt tal kallar tiggare. Jag ser bara en av nyårsvandrarna som söker igenom fickor och plånbok för att ge ett litet bidrag i den framsträckta pappmuggen. Själv har jag, som vanligt och antar jag i likhet med de flesta andra, inga kontanter på mig.
Men eftersom vi är så många som bara går förbi och kvinnan som ber om hjälp är så ensam blir effekten absurd. Och tydlig. Jag bryter mig ut ur ledet och tar en bild på nyårsvandrarna som med byggnadsmonumentet Louis De Geer i bakgrunden går förbi henne. Några sekunder efter jag tagit bilden slänger en annan förbipasserande kvinna ut armen mot den tiggande EU-migranten. Hon träffar inte, men avsikten går inte att ta miste på. Få ser vad som händer, de har blicken riktad mot några de 6 000 marschallerna och ljuspyntet i träden vid Strömmen.
Men när nyårsfyrverkeriet tystnat kan vi inte tränga undan ljudet från några få skramlande mynt i EU-migranternas muggar. Då måste EU-medborgare stödja EU-medborgare. I en globaliserad värld är en generös internationalism att föredra framför en inskränkt nationalism.