Vad är ett motto värt?

I början av 2007 ville Linköpings universitet byta mejlsystem för anställda och studenter. Ett amerikanskt företag visade intresse. De förklarade att de inte bara kunde genomföra uppdraget bättre än någon annan, utan även göra det utan kostnad. Erbjudandet lät förstås för bra för att vara sant. Men det var sant.Det är oansvarigt av svenska myndigheter att driva system själva när Google finns, anser i dag universitetets it-direktör.Mitt under FRA-debatten luftade journalisten Andreas Ekström frågan varför svenskarna är mer rädda för att staten ska kunna läsa deras mejl än att Google kan det. Nu har han skrivit den första svenskspråkiga boken - Google-koden - om världshistoriens snabbast växande företag. Ett reportage som bara genom sin tillkomst är unikt, då det till stora delar finansierats av donatorer och föreläsningsförsäljningar.Resultatet är både medryckande och oroande.Med 190 miljarder kronor i kassan, och en daglig vinst på 155 miljoner, är Google känt för sina aggressiva uppköp. Företag tas över, läggs ner och byggs om, för att återuppstå i Google-tappning. Därnäst slår de ut konkurrenterna genom att erbjuda produkterna gratis. Med hjälp av ett snillrikt annonssystem kan man sedan dominera marknadsföringen på internet. Uttrycket många bäckar små används gärna i sammanhanget, men Google är ute efter alla bäckar.På samma gång är sökjätten folkkär. Den som gynnas av affärsmodellen är ju användaren, som skänks marknadsledande tjänster. Men det är inte förklaring nog. Google påminner i vissa avseenden mer om en ideell organisation än om ett företag, och vill själva framställas som en moralisk kraft. Ledorden är: "Don’t be evil". Med den oskrivna underrubriken: Till skillnad från andra, som Microsoft.Det är lätt att tilltalas av historien om hur Stanforddoktoranderna Sergey Brin och Larry Page fann Algoritmen, och skapade Sökmotorn, med syftet att göra all världens information sökbar. Arbetet med att skanna in alla böcker är som bekant i full gång.Det här är drömmen, eller önskedrömmen, om den goda kapitalismen. Andreas Ekström beskriver en verksamhet som ägnar sig åt ekonomiskt bistånd till tredje världen, som skjutsar alla anställda med en egen kollektivtrafik, som är allmänt schysta - och som därmed lockar till sig eliten bland systemutvecklare. Se, det lönar sig att vara snäll!Själv använder jag varje dag ett tiotal av Googles produkter (Youtube, Blogger och Gmail är några). Jag som alla andra använder dem som en digital allemansrätt. I gengäld samlar företaget information om mig. Mina vänner vet inte närmelsevis så mycket om mina internetvanor som Google vet. Detsamma gäller för studenterna på universitetet.Andreas Ekström har med Google-koden lyckats sammanfatta ett sällsynt snabbrörligt fenomen (sedan recensionsexemplarets utgivning har man bland annat diskuterat att ge sig in i spelbranschen och att tillverka en egen mobiltelefon, samt lämnat Kina). De flesta farhågor kring bolagets ställning har också tagits upp av författaren, men till följd av premissen för boken - att erbjuda en introduktion - har han inte fördjupat sig i dem.Därför lämnas läsarna med oron. För egen del undrar jag vad som händer den dag grundarna lämnar, eller rekordvinsterna avtar? Vad är egentligen ett motto värt?