Nora flyr i sin ungdom från sitt hemland Rumänien där konstnärsdrömmarna inte kan uppfyllas, flyr till Frankrike via Turkiet där hon först upplever en dubbel vilsenhet, både en ung människas och en flyktings, men hon möter sedan människor som ger henne råd och vägledning.
Här finns också, som sig bör, en historia om en kärlek som övervinner alla hinder som ställs i dess väg.
Bäst är romanen innan Nora hamnar i den slitna frasen Paris, för där blir sorlet från tusentals andra romaner för starkt och ”Skymning över Svarta Havet” kan inte överrösta dem. Bäst är romanens första del, som skildrar en ung människa, en familj och en kuststad i det senkommunistiska Rumänien. Bäst är kapitlen som utspelar sig vid det hav som Nora, väl i Paris ska längta efter. Bäst är romanen i havets närhet, när Nora är mycket ung, och en sommar bestämmer sig för att måla sin ”första riktiga tavla”.
Sedan tidigare finns Dominica Radulescus roman ”Tåg till Trieste” från 2012 på svenska, också den utgiven på förlaget 2244, med ett uttalat mål att ge ut ”färgstark läsning från Svarta Havet”. Radulescu är uppväxt i Rumänien, men kom som ung till USA som politisk flykting. Egna erfarenheter måste ha varit ovärderliga i arbetet med romanen, men nämnas bör också att man i slutet av den återfinner en källförteckning.
Radulescu är professor i franska och Italienska, men skriver varken på dessa språk eller på sitt modersmål, utan på engelska, ett val som många författare i exil har gjort innan hen-ne.
Romanen tillägnas ”alla kvinnliga konstnärer, kända och okända”, och dedikation är inte missriktad. Nora berättar sin egen historia, men berättar samtidigt ”den kvinnliga konstnärens historia”. Dominica Radulescu berättar en gemensam historia, men dessvärre så gör hon det på bekostnad av Noras. Det är Nora som står för narrativet, som trots att det är i presens aldrig riktigt uppnår den fart och intensitet som tidsformen brukar medföra.
Ordet ”ungdomsroman” kan, om det inte uttalat rör sig om en ungdomsroman, ibland uppfattas som ett skällsord. ”Skymning över Svarta Havet” påstår sig inte vara en sådan, dock är det i detta fall frestande att placera epitet ”ungdom” framför ordet ”roman”. Men jag håller fast vid att det är en utvecklingsroman, snarare än en ungdomsroman.