Psykedeliska toner till ett ljus som snabbt och rytmiskt sveper över tv-rutan. Höga och låga drogpåverkade kändisar som visar sina sidor framför en kamera som rullar i flera timmar. Detta blandas med härliga intervjuer med aktörerna och deras gamla vänner från 1960 och 1970-talen i Andy Warhol och hans Factory från 2008. Den andra delen av dokumentärseriens tre delar fångade mig, trots att jag egentligen hade behövt lite sömn. Trollbunden av det konstnärliga, det udda och det informativa i programmet om pop-konstnären Andy Warhol och hans studio The Factory tillät jag mig att fundera lite extra kring Warhol och hans sätt att nyttja sin kreativitet. Att ta de mest vardagliga ting och förvandla dem till konstverk och att låta kameran göra jobbet utan att ens befinna sig bakom den blev på något otroligt vis succé. Att få någon att vara sig själv framför kameran och att lyckas fånga både groteska och sorglösare sidor av människor som sätter sig rakt upp och ner på en stol kan inte vara fjäderlätt. Men nog lyckades Warhol. Programmet låter de som var med att tala ut om det bakomliggande kring The Factory. Hur Warhol verkade och hur det var att finnas på plats. Dokumentären tar vara på de minsta detaljerna och de största särdragen kring de personer som fanns på plats under 60 och 70-talens kreativa och tokiga dagar i konstnärens studio. Det är en bekväm upplevelse att följa de mjuka övergångarna mellan pratstunder, arkivklipp och konst. Även om den är ganska traditionellt uppbyggd ger dokumentären ett inslag av lättsamhet, djup och en konstnärlig feeling utöver det vanliga. Som vanligt får man inte riktigt grepp om vem han egentligen var, men vad gör väl det? Mystiken är lite av det som lockar. Imorgon (tisdag) visas den sista episoden om Warhol och hans factory och jag tänker fortsätta att ägna tankarna åt denna undergrounds konstnärlighet.I kväll (måndag) drar ännu ett matlagningsprogram med Tina igång, den här gången i en cook along version. Ett koncept som jag aldrig riktigt förstått mig på. Hur ska man hinna plocka fram alla råvaror och tillaga dem i samma takt som de gör i det livesända programmet? Och om man nu inte måste hinna med i det tempot, vad är då poängen? Verkar rörigt det där, men vi får väl se hur det går för Nordström och tittarna i Sveriges första cook along.Dags för fler pinsamheter i den tredje säsongen av Färjan som står på tur och i morgon kväll kan man bänka sig i tv-soffan om man vill låta sig roas av pajasar och stjärnor när Idolsökandet drar igång igen.
