Nostalgins vingslag fläktar friskt när Stockholmsbandet Treat - ett kvarts sekel efter debuten Scratch and bite och arton år efter senaste plattan - gör albumcomeback. Cuop de Grace är ett frosseri i åttiotalspastischer och sammanfattar väl vad både bandet självt och många andra (Bon Jovi, Magnum, Def Leppard, Europe med flera) gjorde så framgångsrikt under denna betydelsefulla era i hårdrockens historia. Men Treat anno 2010 har också moderniserat sitt sound något, det är ombytligt och det är idag inte lika mycket som dränks i de gamla syntmattorna. På plattan finns en handfull finfina spår och mina favoriter är singeln Roar, tunga och symfoniska Papertiger och Skies of Mongolia, Heaven can wait samt avslutande Breathless. Alla fjorton spår håller dock inte samma höga nivå och ganska mycket känns för tillrättalagt och sockrat. Men att Treat är att räkna med igen är det ingen tvekan om.
