The Rasmus

Polerad skönsång - check. Texter om hjärta och smärta - check. Välljudande, oantastligt producerad musik - check. Så varför hissas inte min intresseflagga? På grund av alla punkterna här ovanför. Om bara The Rasmus hade låtit en endaste liten imperfektion slinka igenom, ett brötit gitarrljud eller en spricka i rösten, så hade gruppens åttonde studioskiva varit någotsånär intressant. Men likt sina landsmän i HIM söker bandet perfektion så intensivt att kvar blir bara ett skal.