Det kan inte vara lätt att vara The Poodles. Att försöka fjärma sig från sin Melodifestivalsimage men samtidigt ändå se till att bandets största anhängarskara köper skivorna. Med det i åtanke tycker jag att The Poodles, utan att verka oklädsamt desperata, tar ut svängarna duktigt på sin tredje skiva. Musikaliskt hoppar bandet kvickt från den skamlöst superpompösa inledningen, via Europes åttiotal och ända tillbaka till struttig sjuttiotalsrock i den Robert Wells-skrivna (!) låten 7 days and 7 nights. Jag protesterar bara när bandet försöker låta "modernt" och backar upp förvrängd sång och samplingar med tungt riffande. Då låter det hopplöst daterat.