Calcutta på 60-talet, en turbulent och miserabel plats, där familjer sov på trottoarer och tvättade sig i kloaken, där tiggande barn omringade och vädjade, där studenterna sympatiserade sig med lantarbetarna i Västbengalen och många anslöt sig till den radikala Naxalitrörelsen som fått namn efter upproret i Naxalbari, ett uppror mot livegenskap och förtryck av landsbygdsbefolkningen. Här var också de intellektuellas nivå häpnadsväckande hög. Platsen var en kokande gryta. Den var febrig och skrämmande och att vistas där efter en lång bilfärd från det trygga Sverige var som att smaka på helvetet. Här och då var revolution svaret på det mesta.
Det är i detta inferno bröderna Subhash och Urayan växer upp i Jhumpa Lahiris roman ”Sankmark”, namngiven efter Tollygunge, en stadsdel i staden som är byggd på just sankmark. Associationen går till en gungande osäker tillvaro och det är just vad det är. Bröderna går skilda vägar, Subhash till en akademisk karriär i USA, dit han tar sig på ett stipendium. Udayan radikaliseras alltmer och dras in i aktioner med våldsamma metoder, han blir en hängiven naxalit och hans liv blir alltför kort, det ser polisen till.
Udayan har hunnit gifta sig med den begåvade filosofistudenten Gauri och hennes liv går nu i kras. Med Udayans barn i magen följer hon den självuppoffrande Subhash till USA och hennes tystnad och sorg och åtföljande känslokyla präglar åren på campuset i Rhode Island och en livslögn präglar den dotter hon fött, Bela. Vi får följa dem till nutid och det är ett psykologiskt gastkramande drama som utspelar sig – i tystnad. Och långt därifrån, i Calcutta sitter de båda brödernas föräldrar på sin veranda och tittar tomt framför sig, oförmögna att försonas med förlusten, bittra.
Jhumpa Lahiri är en gudabenådad författare, hennes språk sensuellt och samtidigt stringent, 500 sidor, den har tagit henne åtskilliga år att genomföra och det känns att hon har erfarenhet av rotlöshet eller kanske dubbla rötter, Indien och USA, fast hon nu valt att leva i Rom, mittemellan.
Det är bara att med varm hand rekommendera denna välkomponerade och fängslande roman, lika stark i uttrycket då det gäller globala frågor som då den fördjupar sig i individens kamp att följa sina känslor utan att trampa på någon. Stor litteratur!