"Du är dina handlingar" är en devis som tilltalat idealister och terrorister. Ibland ett rättvist synsätt. Ibland orättvist. Hur ska man till exempel tolka den åttioårige sultanättlingen från Aceh som efter tre decennier i exil välkomnades av sjuttiotusen anhängare? Under landsförvisningen var han bosatt i stockholmsförorten Alby.Säkert är i alla fall att mannens grannar reagerade med förvåning. Det är mänskligt. Att etikettera sin omgivning är en fråga om självbevarelsedrift. Gör vi inte det kanske vi själva förvandlas till klichéer. Och en sådan insikt kan vara själsdödande.Om detta berättar Richard Yates i den klassikerförklarade romanen Revolutionary Road, som utkommer i en ny upplaga. April och Frank Wheeler är stadsbor som råkar ha köpt ett hus i Connecticut. De råkar ha fött fram två barn. Hon råkar ha blivit hemmafru. Han råkar ha världens tråkigaste jobb. De råkar gå på parmiddagar. Men i själva verket utgör duon det stora undantaget.En inställning som stör ordningen. Status kräver jämförande, och om någon i grannskapet höjer blicken medför saken ängslan följt av ett: Vem fan tror de att de är? Yates demonstrerar hur makarna Wheelers förestående flytt till Paris orsakar missmod bland vännerna. En dos skitsnack får fungera som tröst och bekräftelse. Det är ett evigt Följa John, där ingen tillåts vara på väg någonstans. Alla ska vara nöjda.Revolutionary Road har snart ett halvt sekel på nacken men har inte tappat i aktualitet. Boken ska enligt Richard Ford, som skrivit förordet, vara svår att genrebestämma. Med sin tragiskt höga igenkänningsfaktor påminner den om en medelklasskräckis, som en manual för självbedragare.Det är knappast av en händelse som Leonardo DiCaprio och Kate Winslet spelar huvudrollerna när boken filmatiseras. För just som i Titanic är detta ett drama med ödesbestämt slut.
