Spånka + Marit = sant

Det råder full aktivitet i Spånkas studio på Drottninggatan. Det är bara ett par dagar kvar innan den måste vara helt färdigmixad och klar för vidare transport till Italien, därifrån distrubitionen sköts.
- Ja, det är lite stressigt just nu, även om det mest handlar om småjusteringar, säger Fredrik Bjuvander.
- Fast det är nog inga problem, bara lite mixar kvar, fyller Anders "Gresse" Grentzelius in.
Senast den breda massan hörde av Spånka var i och med samarbetet med Malin Baryard i Do you wanna ride. Den blev en ganska stor hit och hamnade som bäst på andra plats på singellistan. Men inte alla uppskattade Spånkas tilltag.
- Nej, en del tyckte att det var en sell out, att vi sålt vår själ och gått ifrån klubbscenen. Man får inte under några omständigheter blanda musik och sport. Men de som lyssnar på oss i vanliga fall hajar att man experimenterar och lattjar med annat ibland, säger Gresse.
- Men någon mer sportanknytning blir det inte. Möjligtvis om landslaget skulle fråga. Det skulle vara en ära, skrattar Fredrik.
Nu lägger de sista handen på nya skivan som kommer ut 1 april. Ungefär ett halvår av inspelningar och studioarbete börjar ta form och bli färdigställt. Första singelsläppet blir en låt i riktig Spånkastil; City of the golden king. Titeln syftar till Gull Olle. Spånka släpper inte sin Norrköpingspatrioism i första taget.

Marit ville betala
Marit Bergman pratade med Spånka under deras spelning på Popcornfestivalen och frågade om hon kunde få vara med på någon låt.
- Hon sade till och med att hon kunde betala för det. Men nä, det går bra ändå sade jag, säger Gresse.
Och så blev det. Marit var i Norrköping tidigare i år och spelade in She can"t love you som är en cover på Chemises soulsväng från 1983. Spåret kommer att bli den andra singeln från nya albumet.
- Det var skitkul att ha henne här. Och själv är hon helt fascinerad av att det inte låter som henne alls, säger Gresse. Det kunde lika gärna ha gått åt helvete och ingenting hade passat. Så det var lite nervöst, men det blev en cool mix.
Det är första gången Spånka gör covers. Gresse ringde sångerskan i Chemise i Los Angeles och frågade om det gick bra att Spånka tolkade låten.
- Jag väckte henne tydligen. "Who"s this? Are you mad?" sade hon. Men hon tyckte det var bra att låten levde vidare.

Fortfarande klubbigt sound
Moneybrother ringde Gresse förra året och frågade om de ville göra en mix på hans nya singel. Och så blev det, Spånka gjorde en mix på Building walls around us som släpps nu i veckan.
- Den går en del på P3. Kul att de väljer att spela vår mix, säger Fredrik.
- Sedan ville vi ha hjälp av Moneybrother. Det funkar lite så att man swappar idéer och hjälper till, säger Gresse.
Moneybrother sjunger en cover på Timmy Thomas låt Why can"t we live togheter från 1974. Souligt med houseinfluenser. En låt som passar honom bra, säger Gresse.
- Men det är en ganska stor skillnad på sångsätt mellan Marit Bergman, Moneybrother och Spånkas egen Fredrik "Frosche" Lindgren.
- Frosche sjunger mera soul, Marit är pop, helt enkelt. Det går inte att komma ifrån att det skiljer ganska mycket. Men det är just det vi vill åt. På den här skivan vill vi gå en annan väg än den förra. Den var ganska rak i sin uppbyggnad och vi vill inte göra samma skiva en gång till. Den här tar ut svängarna mycket mera, säger Gresse.
Men det är fortfarande ett väldigt klubbigt sound som ljuder på Drottninggatan. Spånkas typiska prägel med ganska mjuk bas och Rhodeskeyboards sitter där än. House och klubb som för tankarna till äldre Frankie Knuckles-material än till den ganska vassa och råare stilen som är typisk för 2004-2005.
Men visst är det lite nyare tongångar; jag får höra exempel på både lite råare ljudbilder och även det motsatta; trumpet, stråkar och Frosches röst i riktig Kevin Yost-anda.
- Här ville vi ha lite En röst i natten-feeling, säger Gresse.
Så väldigt långt från första skivsläppet 1998 med bland annat spåret Forgive me är det inte. Däremot känns Spånka proffsigare och kanske mer målinriktat i dag. Tätare, helt enkelt.
Något speciellt drömsamarbete kan varken Gresse eller Fredrik komma på.
- Stor amerikansk artist går bra, skit samma vem det är. Till och med Jennifer Lopez, trots att hon är skitkass, säger Gresse.
- Men jag gillar det oväntade. Baryard var verkligen otippat, säger Fredrik.

Vill spela live
Meningen var att Papa Dee skulle ha kommit och spelat in den här veckan, men han ligger hemma i en rejäl förkylning. Även Timbuktu var aktuell för samarbete, men han har fullt upp med egna produktioner.
- Så det blir ännu ett skivsläpp i höst, berättar Gresse. En ep med material vi inte hunnit få med. Till Timbuktu har vi vikt ett ganska elektroniskt sound. Det ska bli kul.
Ett flertal livespelningar lär det bli i år, bland annat på Guskelov i Norrköping 2 april.
- Alltså, vi spelar precis var som helst: På köpcenter, Maxi, Mc Donalds, skrattar Gresse. Men allvarligt, Kalasturnén skulle vara kul. Och Hultsfred, såklart. Vi får hjälp med bokningarna nu, så vi får se vad som händer, säger han.

Spånka + Marit = sant

Efter ridprinsessan Malin Baryard kommer popprinsessan Marit Bergman. Spånkas nya skiva ska sticka ut lite mer än den förra.