Kim W Anderssons serier Love Hurts är tidigare kända från tidningen Nemi men har nu samlats i en egen bok. Den bygger på romantiska noveller med starka gotiska inslag. De visar en baksida av romantiken med våldsamma och blodiga ingredienser. Men det är ingen skräckupplevelse. Snarare splatter i bokform med humoristiska undertoner. Novellerna utspelar sig både i vilda västern och under havsytan och visar på tecknarens vilda fantasi.
Även om de är lite otäcka är bilderna otroligt snygga och vältecknade, och visst händer det att man skrattar åt de lite vrickade serierna. Det är en bra seriebok för den som gillar splatter och inte är rädd att låta fantasin sväva iväg.
Fantasin tillåts även att sväva iväg i Ur djupen ropar jag till dig. Det är en rad serier om förvridna sinnen där allt verkar handla om att vara fast i sig själv.
Det är en helt godkänd debut av Benjamin Stengård med svarta teckningar som talar ett tydligt språk om livets diffusare delar. Den innehåller en hel del bra serier men har också en hel del sjuka inslag. Till exempel att en kvinna i ett "vanligt" förhållande sitter vid köksbordet varpå hennes sambo ligger naken och agerar ljusstake med ett stearinljus placerat i analen.
En bok som går lite i stil med dessa konstigare delar är Allt jag rör vid försvinner som är en antologi med serienoveller skrivna av Henrik Bromander och bilder skapade av bland annat Kolbeinn Karlsson, Hanna Petersson, Petter Sjölund och Calle Thörn. Boken är provocerande rakt igenom och den kliver verkligen utanför alla ramar. Dock känns det inte positivt.
Den väcker starka känslor som är äcklande och ibland riktigt obehagliga. Ibland krävs det lite sådant för att få uppmärksamhet. Men vad ska man med uppmärksamheten till om man inte har något budskap? Den här boken är ingenting för den som inte tål tidelagsyttringar och fotografier av hundar som tuggar på avskurna människofingrar.