Saga med 70-talsdoft

Foto: Sara Johari

Kultur och Nöje2012-08-16 00:00

Harlekinens golv är fullt av barn som kommit för att se Crusellkvintetten spela HC Andersens Tummelisa. Föreställnigen har undertiteln "en levande bilderbok" och är en blandning av klassisk konsert, teater och sagostund.
På scenen står fem svartklädda musiker framför en tygfond i mossgrönt och ljusblått.

Föreställningen börjar och Katarina Andersson berättar om hur Tummelisa kom till världen. När musikerna inte spelar sina instrument agerar de skådespelare. Rekvisitan, ofta i tyg, går i samma mjuka färgskala.

Att musikerna turas om att berätta gör att fokus flyttas mellan dem och publiken blir mer uppmärksam.

Själva musiken används förstås för att skapa stämningar. Ibland härmar den ljud och rörelser, som när Katarina Andersson spelar ollonborrens flykt på valthorn.

Musiken ger berättelsen rytm. Publiken får andrum och möjlighet att reflektera över historien. Något som både unga och äldre åskådare behöver då Andersens saga är mer oförutsägbar än man kanske tror, med mullvadar och paddor som vill gifta sig med Tummelisa.

Scenografins vackra färg och form i kombination med att man använder Peter och vargens sovjetiske kompositörs musik gör det lätt att associera Tummelisa till ett 70-talets barnkultur.

Den är på intet sätt politisk eller mästrande. Om den lär barn något så är det att lyssna på musik, men mest av allt är det en fascinerande föreställning som tar sin unga publik på stort allvar.

Barnkultur blir inte mycket bättre.

TUMMELISA

Crusellkvintetten

Musik: Sergej Prokofjev

Scenografi: Anny Liivamäe och Sanna Wennermark

Medverkande: Nina Sognell, tvärflöjt; Carl Ahlgren, klarinett; Bela Tarrodi, oboe; Andreas From, fagott; Katarina Andersson, valthorn.

Harlekinen, Norrköpings Konstmuseum

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!