NT:s nya kulturchef vill fördjupa kulturen

Erik Jersenius: "Jag hoppas att vi får ett utrymme för kulturdebatt med lokala och regionala röster med folk som vill tycka till".
Erik Jersenius: "Jag hoppas att vi får ett utrymme för kulturdebatt med lokala och regionala röster med folk som vill tycka till".

Erik Jersenius vill både bredda och fördjupa kulturen i sin nya roll som kulturchef för Corren och NT: "Kulturen en del av att vara och fungera som människa".

Kultur och Nöje 13 november 2021 06:00

Flyttlasset går i helgen. Erik Jersenius har i veckan levt ett spartanskt liv med bara det nödvändigaste i nya lägenheten i Linköping. Han känner sig dock redan hemma i Östergötland. Hans mamma, pappa och syster med familj bor alla i Linköping.

– Det känns nästan lite övernaturligt att en viss känsla av att vara hemma infinner sig. En känsla som jag inte har känt de här åren jag har varit borta. Det kan vara en slags föreställning förstås. Men det känns behagligt på något sätt.

Även om han har varit borta ett tag, tio år närmare bestämt, så har Erik gott om kopplingar till hela länet. Han är född i Finspång, uppvuxen i Norsholm. Pluggade religion och filosofi i Linköping. Han har jobbat på både NT och Corren som reporter. På lokalredaktioner som Finspång och Åtvidaberg började han sin journalistiska bana, efter att ha läst på journalisthögskolan i Stockholm.

Efter tiden på NT och Corren började Erik jobba på Gefle Dagblad. Där träffade han sin barndomsidol, Linköpingsjournalisten Gunilla Kindstrand. För henne började han skriva recensioner och litteraturtexter, och så kom han in på kulturjournalistiken. Erik har alltid varit intresserad av kultur, historia och litteratur. Som liten introducerades han för Tintin av sin pappa. Det var länge hans journalistiska förebild.

undefined
Erik Jersenius: "Vi ska utmana och testa nya idéer".

Kulturintresset ledde efter det till rollen som kulturredaktör på Västmanlands Läns Tidning, VLT. Nu har han lämnat Västerås och tillträder som kulturchef på Corren och NT. 

– Det känns väldigt ärofyllt. Jag tänkte efter min utbildning att jag skulle tillbaka hit och etablera mig som journalist. Jag hade de här tidningarna som drömarbetsplats. Att kombinera det jag fått passion för och den här rollen är jättekul. Om det är de här tio åren borta som lett mig hit så känns det ändå rätt.

Han känner att det finns jättebra förutsättningar att skapa kultur- och nöjesjournalistik här. Erik vill att journalistiken ska göras med ett självförtroende och att regionen är viktig.

– Jag älskar att skriva så det måste jag bidra med. Uppdraget som vi har tänkt det är att både fördjupa och bredda. Det är en maffig grej. Det är två punkter som kanske spontant låter svårförenliga. Det ena är mer mat för tanken och reflektion. Att jobba med djupare texter och texter som kanske slår igenom och ger avtryck. Att vara en del i det lokala, men också försöka bli en röst i den nationella kulturdebatten.

Den andra punkten är att synliggöra nöjes- och kulturlivet i vår närhet. Ge det kärlek, men kanske också syna det. Erik menar att kultur och nöje är ett slags rum för återhämtning, på olika sätt. Det når olika känslo- och tankeregister hos människor.

– Jag tänker att kulturen och nöjeslivet är det viktigaste för oss. Nu får sportmänniskorna köpa det här. Folk som är väldigt kulturintresserade och brinner för teater eller konst har det som sitt livs mening. Men jag tänker att många kanske inte reflekterar så mycket över all den tid de lägger på streamingtjänster, eller matkulturen de tar del av på restaurangen. Det är en del av att vara och fungera som människa.

Erik menar att allt det som vi kallar för kultur- och nöjesliv också är det som formar oss som människor och lär oss att vara och orienterar oss i tillvaron. Det blir viktigt för honom att belysa.

– Vi ska utmana och testa nya idéer. Behöver det vara på det här sättet? Kanske vara lite bråkiga, utan att eftersträva provokation. Få folk att tänka att det skulle kunna vara på det här sättet i stället. Jag hoppas att vi får ett utrymme för kulturdebatt med lokala och regionala röster med folk som vill tycka till.

Under sin tid på VLT var Erik med och arrangerade en del evenemang i Västerås. Om det går att få till även här i Östergötland så är han öppen för det. Men det handlar dels om att hitta samarbetspartners i så fall. I Västerås jobbade han både med konserthuset och teatern. Tillsammans med nöjesredaktören skapade han en scen för unga musiker som ett projekt. 

– Man kan bidra med sådant, i den mån det behövs och utöver det som finns. Jag upplever att det finns mycket mer konsertliv här. Vi ville med våra resurser hjälpa till lite i Västerås.

Utöver projektet med unga musiker var Erik med och anordnade allsång, filmvisning på Folkets bio och debatter bland annat. Men innan han drar igång något liknande i Östergötland vill han undersöka mer hur institutionerna och föreningarna fungerar här och vad de är nyfikna på.

undefined
Erik Jersenius: "Jag tänker att kulturen och nöjeslivet är det viktigaste för oss".

Eriks intresse för religion finns också närvarande i en del av det han jobbar med och skriver.

– Jag är troende kristen. Sedan har jag också haft det intresset i övrigt. Jag har läst religionshistoria och allt möjligt. För mig har det varit mer naturligt att de religiösa sammanhangen också är en del av vårt kulturella liv.

Intresset har gjort att Erik har bjudits in till religiösa sammanhang för att reflektera. Han har också deltagit i känsligare debatter, men för Erik har det handlat om hur vi förhåller oss till vår historia mer generellt. Och svenska kyrkan som folkkyrka, hur ska den fungera och vad är dess demokratiska roll.

– Sedan har jag också ett mer filosofiskt ben som har gjort att jag har medverkat i "Filosofiska rummet". Just nu skriver jag och är med i Axess tv. Sedan har jag också varit med i mycket yttrandefrihetsdebatter.

Som avslutning på intervjun får Erik frågan om vad som kommer att bli den första kulturella upplevelsen han tar del av i Linköping. Först säger han att han inte vet det än, att han inte köpt några biljetter och att det fortfarande är rörigt med flytten. Men sedan inser han att han redan har upplevt kultur i Linköping.

– Jag har faktiskt hunnit gå på bio här. Jag såg "The card counter", Paul Schraders nya, i söndags. Det var sista avkopplingen innan allt nytt började. Paul Schrader hade man ju gärna skrivit en text om, men det blir nog inte så för den går ner här snart tror jag. Filmen var lite som hans tidigare, det är den här sargade mannen som går mot något slags mörkt öde. Men sedan i slutet så kommer kärleken in. 

Filmstaden i Linköping är som den ska vara, kommenterar Erik.

– Jag har förstått att det är en liten diskussion i Linköping kring biografutbudet och smalare filmer, hur mycket utrymme de får. Men jag har också förstått att det finns väldigt livaktiga Folkets bio-föreningar i till exempel Skänninge. Det är intressant, och kanske något vi kan studera framöver.

Eriks favoriter

Bok: Werner Jaegers ”Paideia” (tre volymer mellan 1933 och 1947)

Film: ”Trasdockan” (1955) av Charles Laughton

Serie: ”En förlorad värld” (1981) av Charles Sturridge och Michael Lindsay-Hogg

Artist: The Smiths  

Låt: ”This charming man” av The Smiths (1983)

Konstverk: Hirschenbergs målning "Den fördrivna Spinoza" (1907)

Matkultur: Italienska köket

Realityshow: ”Love on the spectrum”

Opera: Richard Wagners ”Tristan och Isolde” (1859)

Teaterpjäs: Sofokles drama ”Elektra”

Författare: Cormac McCarthy

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!

 
 
 
 
 
 
Ämnen du kan följa