Full fart! 16 låtar på 26 minuter, på gott och ont. Högt tempo är trevligt, men inte på bekostnad av kvalitet.
Visst, när det gäller partypunk kan man förlåta en del putslustigheter men ibland måste jag plocka upp skämskudden. Som i Heavy metal mice där texten består av att titeln upprepas gång på gång, eller i Joan of ass där man mässar "she’s a fine piece of ass, Joan of ass". Emellanåt svänger det och jag kan snällt nicka med även om Quit your dayjob känns för harmlösa. Punkgrytan behöver kryddas med ilska och aggressivitet för att falla mig på läppen.