Min första reaktion på beskedet om författaren Birgitta Stenbergs död är givetvis att ta fram hennes böcker.
Av dem ligger romanen ”Raskenstam” bland de olästa. Givetvis minns jag Birgitta Stenberg genom att läsa denna roman från 1983. Bakgrundshistorien är rolig. Regissören Gunnar Hellström hade återvänt från Hollywood efter att ha regisserat avsnitt i tv-serier som ”Bröderna Cartwright”, ”Familjen Macahan” och ”Dallas”. Nu skulle han återvända till den svenska filmen med besked. Den skulle handla om sol- och våraren Raskenstam som var i farten under bredskapsåren. Birgitta Stenberg skrev manuset. Men de blev osams om pengarna. Vredgad skrev Stenberg romanen som revansch och Norstedts såg till att få ut den före filmen hade premiär.
Jag vill inte minnas att filmen blev väl mottagen. Det tog i vilket fall tio år för Hellström att hämta sig. Romanen, är ingen av hennes största, men den är rätt kul. Hon tar Raskenstams parti och gör det trista beredskapssverige till en sexliberal odyssé för den hårt arbetande Raskenstam, som inte håller distansen ut med sina 108 kvinnoaffärer. Bara Birgitta Stenberg kunde se det humoristiska och subversiva i denna kriminella historia.