Ibland räcker det med ett tryck på fjärrkontrollen för att förstå. På den ena kanalen länsar huvtröjade ungdomsgäng Hackneys butiker i sann Clockwork Orange-anda.
På den andra säger en kvinna att det vore "en lyx att ha sex sovrum". Hon deltar i den femte säsongen av det brittiska tv-programmet Escape to the Country, där programledaren guidar par till den perfekta villan. Den här gången är deras budget sju miljoner kronor.
Anna Mintons bok Ground Control (med undertiteln Fear and happiness in the twenty-first-century city), har de senaste veckorna fungerat som min semesterlektyr. I skenet av kravallerna har jag kommit att tyda den som en manual för hur man konstruerar klyftor i ett samhälle.
Ledordet är säkerhet. Britterna är ett oroligt folk. Åttio procent av befolkningen tror att brottsligheten ökar (ofta med hänvisning till media), fastän den nästan halverats sedan 1995. Inhägnade bostadsområden har blivit en allt mer spridd boendeform, och i städerna finns världens mest heltäckande system av övervakningskameror.
Säkerhetstänkandet verkar däremot inte ha gjort människorna innanför staketen tryggare. Rädslan för brott hänger inte ihop med förekomsten av det, visar studier Anna Minton refererar till. Däremot följer oron för brottslighet kurvan för rädsla för främlingar och rädsla för förändring. Och för personerna på utsidan förstärker staketen atmosfären av konflikt.
I Ground Control skildras utvecklingen stegvis, med avstamp i Thatchers "right-to-buy"-policy i slutet av 70-talet, vidare via en försvagad hyresrätt och en stat som slutat bygga. New Labour eldade på det hela, bland annat genom att göra det lättare att evakuera människor för nyexploatering. Något som lett till den största byggboomen sedan efterkrigstiden. Numera finns företagsägda stadsdelar runtom i Storbritannien, med 170 000 kvadratmeter stora Liverpool One som paradexempel. Bostäder, kontor och butiker med egen väktarkår och egna regler. Segregation och privatisering försvarar inte ett meningslöst plundrande, men det hjälper till att förklara det.
De härjande ungdomarna är främlingar för både politiker och tv-journalister. Men så har de också blivit bortbyggda, förpassats till statssubventionerade lägenheter utom synhåll och på lagom avstånd. Hur får man dem att bry sig om det gemensamma, när de inte känner att de får vara med?
Premiärminister David Camerons förslag är att vräka dem och deras familjer. Till BBC säger han: "De måste leta boende i den privata bostadssektorn, och det kommer att bli tufft för dem. Men det skulle de tänkt på innan de började göra inbrott."