I Jan Stolpes och Agneta Pleijels orddräkt blir Medea ett drama som berör starkt också i vår tid. Den handlar om "både kvinnans tvetydiga situation inför makten och flyktingens" som Stolpe skriver i sitt matnyttiga förord till nyutgåvan Ellerström nu ger ut. Översättningen daterar sig till 1995.
I förordet till nyutgåvan sätter Jan Stolpe Medea i sitt svindlande tidsperspektiv och förmedlar historiens faktiska sammanhang då den skrevs, drygt fyra hundra år före Kristus. Aten är ledande
i den grekiska världen, här frodas idéer och debatter, och här laddas samtidigt för ett trettioårigt krig, det peloponnesiska. Euripides skrev, liksom Aischylos och Sofokles över hundra dramer vardera. Av Euripides finns sjutton dramer bevarade. Hans tema är övergivandet.
Jason, son till kungen
i Iolkos i Grekland skickas iväg för att hämta det gyllene skinnet vid Svarta havets östkust ombord på skeppet Argo, och tar hjälp av Medea, den trollkunniga kungadottern. När de lyckats med uppdraget och återvänt dödar Medea sin bror och ser till att härskaren Pelias dödas.
Tillsammans med Jason och deras båda barn flyr hon till Korint. Båda på flykt; Medea har kapat alla band bakåt för Jasons skull, men Jason planerar att gifta sig med kungadottern i Korint och här begynner tragedin. Euripides hade sinne för individens psykologi och för kvinnans utsatta position. Jason ser en utväg ur sin underordnade flykttillvaro, Medea ser ingen, hon är hänvisad till ensamhet, hon har ingen asyl. Att det blir barnen som grymt offras i denna tragedi vet vi och på många olika sätt har detta gestaltats på scener genom tiderna.
Jan Stolpe har också skrivit kommentarer till pjäsen. Sofistikerade sådana kring översättarens funderingar, beslut, versmått och annat. Mest för den invigde, men de ger också en inblick i översättningens finlir.