Det omotiverade utropstecknet i bandnamnet får mig genast att ana oråd.
Att kalla Panic! At the disco alternativrock är som att kalla Håkan Juholt för karismatisk.
Här snackar vi tillslipad pop, tyvärr utan den minsta tillstymmelse till kantighet eller för den delen klantighet. Bandet växlar mellan att inspireras av Beatles och electropop med en oroväckande lätthet.
Det finns till och med en liten stöld av refrängslingan från Alphavilles Big in Japan i den syntiga Let’s kill tonight.
Största intrycket är dock tomhet.
Jag hittar ingen personlighet i de snygga arrangemangen och den slätrakade rösten.