Olga Tokarczuk avtäcker Europa

Det dröjer ett tag innan jag begriper vad Olga Tokarczuks prisade roman Daghus, natthus handlar om. Nu gör det inte så mycket för jag rycks omedelbart med i romanens korta kapitel som behandlar till synes oförenliga ting: drömmar nedteckande på Internet, fabrikationen av en helgonlegend och beskrivningar av svampar med vidhängande recept. Vad sägs om Kroketter på sammetsfotad nagelskivling, Gräddstuvad blodsopp, Efterrätt med röksvampar och Flugsvampstårta?
Det låter som en splittrad pyttipanna. De olika berättelserna bryts av och återupptas. Men Tokarczuk vet vad hon gör. Hon placerar berättaren i utkanten av Nowa Ruda, en stad med 27 000 invånare nära den tjeckiska gränsen. Det är det här området som är romanens centrum och egentliga handling.

Daghus, natthus är en roman om historien, om fördrivningar, om Polen och om Europa.
Under andra världskriget försköts Polens gränser västerut. Östra Polen annekterades av segermakten Sovjetunionen (i dag tillhör området Litauen, Vitryssland och Ukraina) medan Polen fick en del av ockupationsmakten Tysklands territorium.
Den nya kartan ledde till en omfattande folkförflyttning. Människor tvingades lämna sin hembygd och i deras hus flyttade andra in. De fördrivna polackerna drev i sin tur bort tyskar. Relationen mellan polacker och tyskar har allt sedan dess varit en svår politisk fråga som nu kanske fått sin lösning genom EU:s utvidgning som inneburit ömsesidigt erkända gränser.

Det är runt detta historiska skeende som Tokarczuk spinner sina berättelser och det som i början verkar vara en riktig härva vävs skickligt samman. Det är med berättelser om personer som Franz Frost, Peter Dieter och Ergo Sum som historien klarnar.
Romanens struktur påminner om Dubravka Ugresics briljanta Den ovillkorliga kapitulationens museum medan den tematiskt ägnar sig åt samma tema - när ett territorium ändrar nationalitet - som Stefan Chwin gjorde med Hanemann eller Günter Grass i Krabbans gång.

Men även om kartan ritas om finns spår av historien och kulturen, ting och föremål kvar. Enligt Tokarczuk skapar de ett symbiotiskt rum ungefär som björkar och svampar.
Hennes roman skulle kunna beskrivas just som ett sådant symbiotiskt rum. Olga Tokarczuk tillhör dem som avtäcker ett nytt, eller snarare nygammalt Europa, ungefär som italienaren Claudio Magris gjorde med sin bok Donau.

Därför är Daghus, natthus en stor europeisk roman. "Den som berättar är alltid levande, ja på sätt och vis odödlig", skriver hon.
Olga Tokarczuks roman läker historien till en begriplig berättelse.

Olga Tokarczuk avtäcker Europa

Olga Tokarczuks första roman på svenska - Daghus, natthus - är en stor europeisk roman som gör historien om de polska fördrivningarna till en begriplig berättelse.