Men det är ändå inte för rörigt. Den talar om musiken på ett sätt som jag aldrig sett i reportageform tidigare. Texterna går på djupet och ger en närhet till artisten/musiken som man läser om. Det känns nytt och lättsamt.
Reportaget om Daniel Gillbert, Anders Göthberg, Håkan Hellström och Henrik Berggren låter verkligen läsaren följa med från början till slut bakom de framgångsrika artiståren. Man får läsa om tragiken, sorgen, minnena och glädjen. På några sidor förmedlar Stefan Westrin musikernas tankar på ett underbart sätt. I tidningen finns även ett bra reportage om Monique Wadsten som varit en av frontfigurerna i Pirate bay målet.
Fotografierna i NOVELL har oftast ett konstnärligt uttryck och bilderna är verkligen en förlängning av artiklarna. Tyvärr är inte hela tidningen ett revolutionerande bidrag till musikvärlden även om många delar är nära. Att läsa om en karaokevärdinna kunde varit roligt om man fokuserat på hennes erfarenhet att höra musik framföras av både kunniga och mindre begåvade sångare. Men i det här fallet får man läsa om hennes egna drömmar om att bli artist och det hela känns nästan lite patetiskt. Flera tråkiga texter går att hitta i tidningen även om mycket är bra.
Att uppmärksamma nya fenomen som lukt-opera i samma magasin som man ger plats för långa reportage om gamla favoriter som Tages och Rednex är en skön blandning. Det visar på tidningens bredd och ovanliga upplägg. Det känns som att man lyckats ställa artisterna mot väggen.
Att fråga kända artister om deras favoritlåt är en sak som ofta får ett lite veligt svar, men att göra det som i NOVELL och fråga vilken sång de skulle vilja spela på sina begravningar ger ett helt annat resultat som känns mer uppriktigt. Raka puckar rakt igenom även om några av texterna som sagt inte riktigt håller samma höga standard som resten.