Nostalgi med sorgkant

Fånigare titel än Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö får man leta efter men säljande är den tydligen även om jag misstänker att de flesta ställer sig undrande inför namnet Kim Novak. Denna kyliga 50-talsblondin förknippas framför allt med Hitchcockfilmen Vertigo vars originalaffisch omotiverat exponeras i en kort scen med en blinkning åt kännarna i filmatiseringen av Håkan Nessers roman.
Handlingen i filmen utspelas under en sommar i början av 60-talet och den presenteras som en tillbakablick från vår nutid. Som alla somrar på bio är den oförglömlig men någon bräkande idyll är det knappast fråga om ty här finns det plats för sorg och död och en mordgåta. Vad vi får är nostalgi med sorgkant.

I huvudrollerna finns de två pubertetspojkarna Erik (känsligt spelad av Anton Lundqvist) och Edmund som tillbringar en sommar i ett lantligt ruckel tillsammans med Eriks storebror Henry (Jonas Karlsson), en journalist med författardrömmar. Eriks tankar pendlar mellan hans mor som ligger döende och lärarvikarien Ewa (Helena af Sandeberg) som i hans upphettade sinnesvärld är snyggare än Kim Novak.
Den norske regissören Martin Asphaug har god blick för 60-talet. Men allt detta riskerar att bli lite för substanslöst och tunt så därför fylls intrigen på med ett mord i bästa deckarstil. Intrigmässigt är det så klart matnyttigt men ur trovärdighetssynpunkt tvivelaktigt.