Storebror Gallagher har alltid varit den mer eftertänksamma brodern. Två år efter Oasis splittrades kommer hans soloskiva, alltmedan lillebrorsan rusade iväg in i ett halvdant projekt. Och visst är High flying birds genomtänkt. Inget är lämnat åt slumpen, produktionen är oklanderlig. Musikaliskt är det inte nyskapande, det är en naturlig fortsättning på britpopsoundet från Oasis dagar om än i mognare tappning.
Tyvärr lyfts inte albumet av några stora låtar utan travar mest på i makligt tempo. En skiva för inbitna Oasis-fans, om det finns sådana kvar.