Musik möter saga och nytt uppstår

Vävda yllemattor i jordstarka färger och som ligger omlott över varandra väcker förväntningar. Där ligger kuddar och musikinstrument, en fiol, en flöjt. Där står två vattenfyllda glas för vinprovare. Tre små mattsvarta pallar. Här ska ett möte ske, mellan mattornas scen och publiken, mellan berättelsen och musiken, mellan berättarteatern Trollbunden och folkmusikgruppen Udel. Premiär på Kulturkammaren i Norrköping denna söndagseftermiddag, en av de första föreställningarna i en höst fylld av Barnkammarteater.
Den ryska folksagan Jungfrukungen handlar om Ivan som, medan han ännu är en yngling, möter den vackra Jungfrukungen och hennes 29 fostersystrar. Men deras kärlek får inte blomma och Jungfrukungen far bort. Ivan ger sig ut på en resa genom liv och död för att finna och återvinna sin älskade, så som det är i sagorna, de riktigt vackra, de riktigt hemska, de riktigt riktiga sagorna.

Lena Karlberg är berätterskan, hon för historien framåt, ner i underjorden, genom elden, upp i bergen. Musiken och sången fyller sagan med känsla och liv, lika kraftfullt som de glödande röda mattorna. Jungfrukungens trettio skepp är Maria Berwelius starkröstade kulning till turkisk tresträngad luta, Ivans rop efter de försvinnande seglen är Stefan Eklunds flöjttoner. Maria Berwelius Baba-Jaga är tre hiskeliga höjdpunkter. Varje del av sagan tolkas med ständigt nya instrument, vinande glas, skuttande fiol, dov trumma och lurande cymbal. Så fångas berättelsen upp och löper vidare, i en balans som inte är ängslig utan stark och dansant.
Regissören Ingegerd Monthan, hon presenteras som regihjälp och handledare, har lagt vikt vid samspelet mellan de tre på scenen. De ger bort berättelsen och tar emot den med blickarna fästa på varandra innan de vänder sig ut mot publiken och går vidare. Så stannar vi alla kvar på mattorna i sagans tält där Ivan söker efter Jungfrukungens rike bortom de nio länderna.
Och därmed skapar föreställningen ett litet nytt fält i den väv som är teaterns.