Mot paniken finns inga ord

Den värsta jordbävning som drabbat västra halvklotet, upprepar rapporterna som strömmar genom nätverkskablarna och luftens mikrovågor i ett obegripligt sammelsurium. En flicka gråter översiggiven. Bildtexten förklarar att hon nyss förlorat sin mamma som instinktivt ska ha kastat sig över henne när husets konstruktion ger vika och taket rasar in. Flickans hand, noterar jag, liknar i detalj min yngsta dotters.Hon heter Gailin Naid och bär en ljusröd kortärmad tröja med vad som ser ut att vara en fjäril tryckt på bröstet. Nerför kinden rinner tårar, och den som orkar dröja i den blicken ska förstå att hon är utom sig av förtvivlan.På ett plan riskerar varje ny rapport att trivialisera det inträffade. En till intet förpliktande sentimentalitet bryter igenom. Vad säger man? Jag tror inte på pratet om att smärtan skulle öka exponentiellt med offrens stigande antal. Självfallet är magnituden större än vid säg en enskild bilolycka på en vinterväg där tysta granar växer bakom viltstängslet på bägge sidor. Men smärtan blir aldrig större än hos flickan i den röda tröjan. I en makaber mening väcker katastrofen empatin, gör oss mänskligare.Till Haiti kom Columbus 1492. 25 år senare var ursprungsbefolkningen, arawak-indianerna, så gott som utplånad. Haiti blev franskt, sedan spanskt. 1990 valdes Aristide till president, avsattes och flydde för att fyra år senare restaureras, bistådd av amerikanska styrkor. 2004 tvingades han åter avgå.Detta är "kalla fakta" och teoretisk överbyggnad. Officiellt är katolicismen landets religion men "folkreligionen" alltjämt voodoo. Haiti hade drabbats av en stigande våldsvåg: tungt beväpnade gäng, organiserad brottslighet. Av landets regnskog återstår två procent. Man har skövlat träden för att kunna producera träkol.Två länder gör anspråk på den lilla ön Navassa i väst. Haiti hänvisar till en överenskommelse från 1697 och USA till ett dokument från 1856. Man kunde gräva djupare, gå närmare, men det skulle ske på bekostnad av klarheten.Nu är det särskilt Port-au-Prince som drabbats men naturligtvis även Haiti och hela ön Hispaniola. Det finns ett "här och nu" som inte går att ringa in. Som nation är Haiti unik - sprungen ur ett slavuppror. Historien som alltid blodig, militärjuntor och statskupper, flera inblandade stater, instabilitet och bondeuppror (cacos) och skumma transaktioner.Liv och död.1937 ska diktatorn Trujillo ha beställt en massaker på människor som levde på den dominikanska sidan av gränsen. Mellan 10 000 och
20 000 haitier mördades med tonvikt på de "mest svarta" invånarna. Jag försöker presentera detta objektivt. Jag har själv aldrig satt min fot på Haiti. Bilden på flickan berör mig oändligt mycket starkare än den skulle ha gjort för bara några år sedan, när jag inte hade egna barn. Vem kan klandras för en jordbävning? Mot paniken medan marken bokstavligen gungar hjälper inga ord."Så mycket vi måste lita på för att kunna leva vår dagliga dag utan att sjunka genom jorden!" skriver Tomas Tranströmer i Sanningsbarriären. En poet som ansetts omodern (1970-talet och 2000-talet) och alltför metaforisk trots eller för att han är genialisk. Sedan nämner han några exempel: Snömassorna som klamrar sig fast på bergssluttningen ovanför byn. Samförståndsleendet. Tystnadslöftena. Hjulaxlarna.Jag råkar läsa Roy Anderssons Vår tids rädsla för allvar medan nya rapporter strömmar fram på klickavstånd och i realtid. Över åkern faller snö i mjuka flingor. Roy Andersson talar om den komplexa bilden med utgångspunkt i ett kopparstick av Jacques Callot (1592-1635) vilket objektivt skildrar en avrättning av plundrare under trettioåriga kriget. Så jämför han bilden med en liknande etsning av Goya (1746-1828) och konstaterar att Goyas bild är mer dramatisk, mer närgången, och därför också mer i enlighet med vår tids estetik; tydligare pekande på vad betraktaren ska upptäcka, uppleva, känna. Callots komplexa bild, däremot, tycks resa högre krav även på avsändaren:"Den uppfordrar nämligen också till att redovisa en hel, någorlunda genomtänkt världsbild. Det blir fler komponenter, det blir en annan mer krävande konstnärlig uppgift. Man måste helt enkelt uttrycka sin livshållning och det är oändligt mycket svårare."Likt ett avfyrat fotografi är den färdiga texten ett sorgebud: Taket hade redan rasat in. Vad man lika gärna kunde kalla Gud är en straffande och grym instans - hur skulle man kunna betrakta det annorlunda? Tänk dig att inte ha ett hem att gå till och att livsmedelsbutikens hyllor gapar tomma. Jag kisar och klickar på nyhetslänken. Senaste rapporten från Haiti talar om polisfrånvaro, plundring och oorganiserade hjälpinsatser; skottlossning, våld och en tilltagande desperation.

Mot paniken finns inga ord

Kan vi förstå en katastrof som bara är några musklick bort? Eller väcker jordbävningen på Haiti vår empati på riktigt?