Norrköpingsbandet Miss Behaviour är vuxenrock i ett nötskal. Första gången jag kom i kontakt med snarlika tongångar var under åttiotalet, då akter som Magnum, Journey, Giuffria och Europe var i ropet. För sömnigt för mig, men för Miss Behaviour är dessa band säkert viktiga influenser.
Och med ett öppet sinne går det att finna en del guldklimpar även på detta album, exempelvis den bastanta pjäsen Perfect war samt hyfsat energiska Taking hostage och ombytliga titelspåret Last woman standing.
Musiken är välspelad och bygger mycket på sina melodier och runt keyboarden. Den mångfacetterade sångaren, Sebastian Roos, även känd från Shineth och Liverpool, har röstresurser utöver de vanliga.
Även om detta är för mesigt för min smak ska jag ge bandet fler chanser. Gillar du soft hårdrock borde du också göra det.