Det är först när jag hör Melody Clubs nya skiva Human Harbour som jag förstår hur seriöst riktad deras satsning på Melodifestivalen var.
Halva skivan andas schlageruppföljare snarare än gängse energiskt framförda synth-slipade låtar. I Melodifestivalen gjorde Melody Club ett blekt intryck - och då refererar jag inte till Kristofer Östergrens ansiktsfärg.
Detta band vars giftiga glöd i framförande jag tidigare berömt, gick liksom inte genom rutan.
Och Human Harbour saknar på liknande sätt bandets halsbrytande intensitet och försöker låta melodiskt istället för som tidigare: härligt hänfört sprakande energiskt.