Marc Femenia kastar ljus på de osynliga

På kursen i italienska ställdes Marc Femenia inför ett nytt ord: Straniero. Läraren förklarade att det betydde utlänning, men utan negativ klang.Det finns något dolt i termen invandrare. Även om definitionen av ordet är någon som flyttat från ett land till ett annat anser få att en amerikansk vd i Djursholm ryms i begreppet.- Det finns en förtäckt innebörd. Man menar något mer. Det kan till exempel även gälla människor som är födda i Sverige, säger Marc Femenia.I fotogalleriet Hyllan på Arbetets museum hänger utställningen "Vi som inte syns". Fotografier på invandrade politiker, arkitekter och sjukgymnaster ackompanjeras av korta textsjok. En journalist säger att han aldrig kunnat spegla sig i samhället, medan en civilekonom med god ekonomi inte har för avsikt att integreras.- Sådana människor existerar inte i media. Jag tror heller inte att någon från folkpartiet skulle påstå att civilekonomen har integrationsproblem. Invandrarfrågorna är för mig snarare ett klassproblem, säger Femenia.Bilderna utgjorde hans examensprojekt på fotoskolan Biskops Arnö i Stockholm. Syftet var att gå i klinch med mediabilden av invandraren som bidragstagande och svag.Han har själv gjort resan från majoritet till minoritet. 1996 flyttade han från Barcelona till Sverige som utbytesstudent på KTH.- I Spanien var jag en del av majoriteten. Jag läste visserligen om apartheid och medborgarrörelsen i USA, men inte förrän jag kände mig diskriminerad förstod jag vad det handlade om. Den känsla av frustration som uppstår när man förstår att man behandlas annorlunda för att man ser ut som man gör.När han i dag besöker Barcelona, och åter träder in i majoriteten, har han märkt att han ändrar beteende.- Det är vissa detaljer. Jag köpte en skiva i en butik, men expediten glömde att larma av den. Larmet gick. Jag visade påsen för butikens vakt, och allt var lugnt. Hade det hänt på Åhléns i Stockholm hade jag verkligen blivit nervös.Studieperioden i Sverige avslutades 2003 med en doktorshatt och en godkänd avhandling i korrosionslära ("jag gillade det inte riktigt, gjorde det bara"). Därefter sadlade han om till fotograf. En syssla som hittills bara varit en hobby. Framgångarna har varit omedelbara. Fastän studierna ännu är oavslutade har han vunnit Scanpix stora fotopris och kommit på andra plats i tävlingen Årets bilds reportagekategori.Senast sommarjobbade han på Nerikes Allehanda, mellan praktikperioder på Dagens Nyheter och Scanpix.- Man inser att det på tidningar finns en mängd idéer och vinklar som är lätta att återanvända och svåra att motarbeta. Ofta är jobben snabba, och som fotograf har man lite att säga till om. I synnerhet om vinkeln på uppdraget.Genom sin verksamhet som fotograf vill han erbjuda ett annat synsätt.- Ibland är fotot bara illustration. Men bildjournalistik är mycket mer än det. Det lättaste är att ta en bild på något som syns. Jag vill hellre fånga en känsla. Det är betydligt svårare.

Marc Femenia kastar ljus på de osynliga

Efter att ha doktorerat i korrosionslära sadlade Marc Femenia om och blev fotograf. Nu ställer han ut på Arbetets museum.