Det är en enorm massa arbete som ligger bakom dokumentärfilmen Pangpangbröder. Själva inspelningen har pågått under tio års tid och resulterat i cirka 200 timmar inspelat filmmaterial. Att reducera alla dessa filmtimmar till en slutprodukt på 80 minuter har erfordrat många timmar vid klippbordet. Hela två år sägs klippningen ha pågått.
Huvudpersoner i filmen är de båda tvillingbröderna Gustav och Oskar Eriksson. Det är deras uppväxt som i filmen registreras i 53 enskilda scener.
Kameran fångar dem först när de är nio år och sedan hänger den med dem tills de fyller 19. Filmaren Axel Danielsson, som är deras morbror har vistats långa tider med sin kamera i deras hem och har därmed uppnått ett otvunget förhållande till dem.
Gustav och Oskar är alltså tvillingar men ändå olika varandra. Oskar är nämligen kortvuxen medan Gustav har normallängd.
Deras olikhet är inget som filmen fäster någon större vikt vid. Den skildrar blott och bart deras förhållande till varandra. Att de har olika förutsättningar i livet blir alltmer uppenbart ju äldre de blir.
Filmen är alltså uppbyggd av ett antal olika scener filmade rakt av utan några som helst kommentarer. I början ställer filmaren frågor men sedan blir det pojkarnas egna röster som vi får höra.
De vardagliga scenerna som filmen består av är helt konstlösa - bollsparkning, bad, cykling, lässtund, mammatjat, fyllesnack.
Lite mer kontur får scenerna med Oskars operation och en grisslakt som liknar djurplågeri.
I slutscenen cyklar de båda pojkarna symboliskt iväg på landsvägen mot okända mål. För mig känns de som flyktiga bekantskaper som jag säger hej då till utan saknad.