Magnifikt!

För många var det nog Claudia Bonfigliolis färgsprakande gestaltning av Édvard Lalos Symphonie espagnole som drog till sig den största uppmärksamheten under lördagskonserten. Verket kräver inte bara långt driven teknisk skicklighet utan också konstnärlig ådra för att kunna tydliggöra kompositionens inre kvalitéer.
Claudia Bonfiglioli har en briljant vänsterhandsteknik, som gav detaljskärpa även i snåriga löpningar och parallella oktaver i forsande tempi. Verkets kantabla avsnitt framträdde med skön, bärig ton. Norrköpingssymfonikerna kan vara stolta över sin konsertmästare!
Men konsertens allra väsentligaste inslag var Hindemiths märkliga Mathis der Maler. Här öppnas en vidare och djupare klangvärld, där enkel visa och gregorianska melodibågar möts och där man fascineras av en ytterst sofistikerad polyfoni.
Den musikaliska skildringen av 1500-talsmålarens sakrala motiv - samtidigt ett obetingat krav på konstens frihet - framträdde med överväldigande expressivitet och etsande skärpa. En magnifik kulmen skapades i gestaltningen av S:t Antonius frestelse i finalen: glödgade klangprofiler i brass och slagverk, varvade med bitska dissonansblock.

Under konserten gavs också en finstämd tolkning av Mahlers troskyldigt vackra Blumine, där verkets trumpetsoli fick en skön lyrisk framtoning. Uvertyren till Estrella de Soria kan med skäl uppfattas som ett koncentrat av Berwalds geniala tonkonst. Men är det inte på tiden att man får höra en hel Berwaldsymfoni i Norrköping? Det var länge sen sist!
Det koncentrerade, helgjutna orkesterspel, som SON genomgående lyckades uppnå i samverkan med Stefan Solyom visar, att denne dirigent är på väg mot en tätplats bland svenska dirigenter.