Oavsett vad man tycker om Lordis monsterutstyrslar går det inte att bortse i från att musiken dessa otäckingar alstrar är rätt så trallvänlig och behaglig att belyssna. Den är helt klart snällare än den är förpackad, men ändå långt tuffare än The Poodles. Nya plattan består av välproducerade 80-talspastischer där melodierna står i centrum och där Mr. Lordis skorrande sång bär samma signum som alltid. Discoevil är en bra låt och låttitel som sammanfattar det hela ganska bra, och som skulle kunna bli en hit i stil med Hardrock Hallelujah. Lordi är barnsligt roligt i bland, och alla som är motståndare till Lars Ohlys bröstpumpar bör ta sig en titt på skivomslaget och tänka ett varv till. Det är ju snart val.
