Ljuv skönsång och laddad dramatik

Trettondagskonserten i De Geerhallen blev en triumfartad musikalisk händelse tack vare helt suveräna insatser av den gästande solisten Ekaterina Godovanets.
Tidigare års trettondagskonserter har ofta gått enbart i den lätta musans tecken, vilket inte behöver vara något fel. Men årets konsert fick konstnärligt djup och variationsvidd tack vare att den första avdelningen bjöd på inslag från den seriösa operagenren, medan den andra delen presenterade populära verk av Johann Strauss d y och Franz Lehár.

Ekaterina Godovanets, som erhöll första pris vid Stenhammartävlingen i Norrköping 2006, verkade vara lika förtrogen med båda slagen av musik. Hennes ljusa, klockrena sopran har en ljuvlig klanglig lyster. Leonoras aria Pace, pace mio Dio ur Verdis Ödets makt framträdde med betvingande intensitet och gavs en starkt personlig profil.
Solistens blickar, gester och kroppsspråk i förening med distinkt textning förmedlade täta stämningar från de operor som sånginslagen var hämtade. Det var reflexioner som aktualiserades i Agathes bön ur von Webers Friskytten och inte minst i Toscas bön av Puccini.
Helt fascinerande var var också en csárdás ur Läderlappen och sången om skogsjungfrun Vilja ur Glada änkan. Efter sitt sista solo fick Ekaterina Godovanets under flera minuter motta stående ovationer av publiken. Hennes sångframföranden fick tillfälle att framträda på bästa sätt tack vare ett orkesterspel, som volymmässigt var ytterst noggrant anpassat till solisten.

Dirigenten Rick Stengårds förtjänar också erkännande för en sinnrik gestaltning av Berwalds Elfenspiel och för grace och esprit i verk av Johann Strauss d y och Franz Lehár. Under konserten genomfördes en rad utmärkta soloinslag av orkesterns blåsare och harpist.

Publikens slutapplåder lockade enligt traditionen fram Radetzkymarschen av Johann Strauss d ä, då alla fick tillfälle att uttrycka sin uppskattning med taktfasta handklappningar.