Lena Philipsson

När världen snurrar för Lena Ph, undrar jag om hon blir yr i huvudet eller varför hon har tagit 78-varvaren tillbaka till saxpartynas tideräkning. Lika självklar som kevlarsjälen är för Kent-texten och järnvägsspåret för Winnerbäcks-ditot, lika Ingmar Nordström känns det när Lena bjudit in låtskrivare som Maggio och Krunegård till sin nya skiva. Plattan strävar i musikaliska baklängescirklar med ett överdådigt vältrande
i schlagerpastischer som får Torgny Söderberg att framstå som ett popsnöre, Orup som en rebellrockare och som gör Vetlandas mesta schlagervamp till Smålands värsta dansbandstant.