Att sittapå kyrkplanen i Skärkind är som att vistas på en scen: hela tiden händer det saker. Rätt som det är svänger en skåpbil upp på gruset, ur hoppar Eva Carlsson från Teater Pelikanen som ska spela ”Molly Blom” i kyrkan. Söndag den 22 augusti är det upptakt för Skärkindsveckan. Kyrkan står öppen liksom församlingshemmet och till och med likvagnsboden där man kan beskåda den likvagn som förde Astrid Lindgrens stoft till den sista vilan. Och så ska GalleriLi har vernissage för en ny utställning. Den öppnar inte än på ett par timmar men enstaka besökare har redan kommit för att få en förstatitt.
Ja, det första konstverket är redan sålt.
– Om jag köper den där tavlan med katten, får jag ta med den direkt då? undrar en man.
– Det går bra att köpa, säger Lasse Åberg och reser sig från bordet där vi ätit rödbetssoppa till lunch.
Lasse Åbergs popularitet är grundmurad, och så är hans grafik med Disneymotiv. Det åtrådda verket heter ”Förmögenhetskatt” och visar en angorakatt med tiara som just har slukat en burk gåslever. Det skulle förstås inte se bra ut om konsten försvann innan utställningen öppnar, men en röd prick blir det bredvid det grafiska bladet som hänger tillsammans med Inger Åbergs textilkonst.
Hon har – till skillnad från sin man, mångsysslaren Lasse – alltid hållit på med textilkonst.
– Det händer att jag målar lite på en del verk, men det är bara textilkonst, säger Inger Åberg som visar bildvävar, applikationer och broderier.
– Jag gillar när man hänger oss tillsammans, säger Lasse Åberg. Vi går bra ihop och delar samma sorts humor. Textilkonst kan bli lite tråkig, men aldrig hos Inger.
Allt fler människor strömmar till, fint sommarklädda anländer de till Skärkind.
– Vi brukar göra sådana här utflykter som ett slags minisemester. Då får vi se platser som vi aldrig skulle ha kommit till annars. Filipstad, Eksjö, Skärkind, säger Lasse.
Och i dag lär det bli fullsatt, ändå är det en västanfläkt mot det han var med om förra lördagen i hans och Ingers hemort Bålsta. Då invigdes en staty av Stig-Helmer Olsson, den rollfigur som blivit en del av Lasse Åberg.
– Det var helt crazy. Först invigde jag Godisjoggen, ett motionslopp för barn som jag gjort loggan till och sen invigdes statyn av Stig-Helmer...
– Två frågor i ”Ring så spelar vi” handlade om honom samma dag, skjuter Inger in.
– ...sen spelade jag med bandet, Electric Banana Band, och på kvällen var jag med i SVT:s ”Sommarkväll” med Rickard Olsson.
Då ärden här lördagen lugnare trots att kyrkplanen nu är full av bilar. Kanske beror det på att IFK inte spelar förrän i morgon, men när spelar Hammarby?
– Där tog du mig på sängen, säger Lasse Åberg. Jag vet faktiskt inte. Det är mer Stig-Helmer som är intresserad. Jag försökte ge honom lite hipsterdrag och då fick han hålla på Hammarby.
Fast han erkänner att Hammarby är det mest sympatiska laget med de mest sympatiska supportrarna. Men han är ingen söderkis: Lasse Åberg är född i Hofors men uppväxt i Fredhäll på Kungsholmen.
Som så mycket annat, har han också en fotbollskarriär, som – påpekar han – många skulle avundas honom.
– Jag har gjort 100 matcher i TV-laget. Jag har spelat med Gunnar Nordahl, ”Nacka” Skoglund och Kurre Hamrin. Jag har slagit in en straff på Kalle Svensson, ”Rio-Kalle”. Men jag är inte särskilt intresserad av fotboll.
Jag äralltså också offer för illusionen att Lasse Åbergs persona Stig-Helmer Olsson har fler likheter än de faktiskt har. Fast det är ett sällskap som han aldrig kan göra sig fri ifrån. När en besökare med lätt darrande stämma frågar om han får ta en bild på honom, villfar han den begäran med att ställa sig på trappen utanför galleriet, bereda ut armarna i den klassiska gesten ”jag kan flyga, jag är inte rädd”. Det är också så Stig-Helmerstatyn i Bålsta står och Lasse Åberg ville att den skulle vara porträttlik.
Till slutär det dags för invigning. Lasse Åberg berättade att när han på 60-talet läste på Konstfack, där han träffade Inger som kommer från Dorotea, så slog popkonsten igenom.
– Jag bestämde mig redan då att skulle jag syssla med fri konst så var det popkonst.
Utställningen ”Fyra amerikaner” på Moderna Museet var inspirationen, och sin första utställning hade han tillsammans med Jim Dine.
– Trots att jag sysslat med så mycket annat har jag gjort 400 litografier och det toppar många riktiga konstnärer, säger han och publiken skrattar.
För dem kan ingen bli riktigare än Lasse Åberg.