Hon firar 15 år som artist och gör det med både nytt album och turné.
Under gårdagskvällen äntrade Sanna Nielsen scenen i Norrköping.
Med skor som vilken kvinna som helst velat ha och en fullfjädrad röst inleder hon kvällen med en Celine Dion-låt, precis som när hon var yngre och sjöng framför spegeln.
Hon är förvånansvärt nog bättre live än på skiva och hennes varierade sång- och musikstil bevisar att hon har styrkan.
En kraftfullhet i rösten som lämpar sig för både ballader, schlager och lite rockigare toner.
Akustiken i Flygeln passar henne verkligen. Hon strålar som en stjärna och kläderna gör showen.
Låtar som Empty room, Till en fågel och hennes svenska version av Time to say goodbye går hem hos Norrköpingspubliken.
Tyvärr var det glest i salongen och publiken kändes aningen för utspridd.
Detta till trots visade åskådarna som fanns på plats att Nielsen gjorde ett riktigt bra jobb på scenen.
Mellan låtarna berättar hon sin historia som artist och upplägget är helt okej.
Dock känns allt väldigt uppstyltat och påläst så den där eftersträvade äktheten infinner sig inte riktigt.
Till sin helhet var framträdandet riktigt bra och Nielsens röst var av riktigt hög kvalitet.
Egentligen var det värt en trea men hennes röstkontroll är värd mer en ett medelbetyg.