Konstnärsparets universum möts

"Vi har våra egna konstuniversum. Men de möts bra, man kan säga att jag befolkar hans landskap".

Konstnärsparet Ingela och Lars Agger är först ut på Konstforum i höst.

Konstnärsparet Ingela och Lars Agger är först ut på Konstforum i höst.

Foto: Sara Segraeus

Kultur och Nöje2019-09-05 17:46

Det säger Ingela Agger, konstnär som tillsammans med maken Lars inleder höstsäsongen på Konstforum i Norrköping. 

Utanför Hallsberg har paret skapat kulturcentrumet Aggershus intill en gammal skola, där de bor och har varsin ateljé. 

Lars Agger är teatersnickaren på Dramaten som blev konstnär. Han flyttade från Danmark som liten och växte upp i en Stockholmsförort, men redan som barn kände en stark dragning till landet och hans måleri vibrerar av barndomens längtan i landskap som gränsar till abstrakta drömbilder, målade i många lager.

Hans skulpturer och teckningar har däremot föreställande motiv. I detaljrika och mödosamt arbetade teckningar fångar han upp barndomens minnesbilder, bland annat av en död val i Stockholm. Inte sällan tecknar han in sig själv, ibland som pojken med drömmar om att flyga. I en teckning skymtar en noshörning, och djuret tycks ha klivit ut i utställningsrummet på Konstforum.

– Jag tyckte att det var lite kul att plocka ut noshörningen ur teckningen, säger Lars om sin skulptur.

Även Ingela Agger kan lägga mycket tid på omsorgsfulla, men mer sparsmakade, teckningar. På Konstforum syns röda band som löper över pappersytan.

– För mig symboliserar det röda för kvinnan och livet, medan det blå står för himmel och hav.

Ingela Agger var tidigare textilkonstnärinna, men när hon drabbades av sorgen efter sin mors död i mitten av 90-talet orkade hon inte sätta upp varpen. Istället började hon måla.

– Det kändes som jag målade in glädjen och skrapade bort sorgen, säger hon.

Återkommande i hennes motivvärld är kvinnor och fåglar.

– Fågeln är så vacker i sin form. När fåglarna tystar blir man rädd. Jag minns när jag var 25 och ett åskoväder bröt ut när jag cyklade i Skebokvarn. Jag satte mig på en sommarstugetrappa och vågade mig inte ut förrän fåglarna började kvittra igen.

– Jag använder fågeln ibland för sången, ibland för formen och för att visa att det inte är ensamhet jag beskriver. Det jag beskriver handlar om här och nu.

Sedan en nära anhörig drabbades av bröstcancer fick fågeln en ny innebörd för henne. I en målning kan man se att kvinnans bröst har ersatts av en fågel med bröstets rundade form.

Utställningen har vernissage på lördag och pågår till den 21 september.

Karta: Saltängsgatan 19
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!