Kärlek med poesi och vapenskrammel

Tristan och Isolde är huvudpersonerna i en keltisk medeltidssaga som bland annat Wagner har utgått från i en av sina operor. I det mesta liknar Tristan och Isolde ett annat tragiskt kärlekspar, nämligen Romeo och Julia, men det rör sig mer om ädla känslor än riktig passion.
Tristan & Isolde utspelas i ett fjärran dunkelt 600-tal, då England sluppit ur romarnas klor men är splittrat eftersom de olika stammarna ligger i fejd med varandra. Detta är till irländarnas fördel och deras kung Donnchadh härjar fritt i England.
Lord Marke (Rufus Sewell) som härskar i Cornwall är den enande kraften på Englands sida och han är också styvfar till Tristan som av en ödets slump spolas upp på en strand i Irland och blir omhändertagen av kungadottern Isolde. Sedan blir det kärlek av det chevalereska slaget med återkommande poesiläsning (John Donnes The Good-Morrow), uppblandat med kämpadater och vapenskrammel i lagom mängd.

Tristan & Isolde är en rätt påkostad film, producerad av bröderna Ridley och Tony Scott med regi av Kevin Reynolds, mest känd för Kevin Costner-filmerna Robin Hood och Waterworld.
Tristan spelas av snyggingen James Franco som verkar mer självupptagen än vad som är önskvärt. Roligare är det att skåda Sophia Myles Isolde som fängslar med sitt levande ansikte och sitt okonstlade spel.
Färgskalan i filmen går i gråbrunt med i övrigt mycket dämpade färger. Så brukar det vara på film när forna tider skildras. Men nog är det dags snart att bryta denna konvention.