Underbart är kort. Alldeles för kort. Som Povel Ramel skulle ha sagt. Det mesta regnar bort. Som Tomas Ledin skulle lagt till. I fallet Kalle Moraeus är Underbart exakt 3,09 minuter kort. Resten är en radda förgängligheter som regnar bort till ljudet av poppräglade hambofötter, rockriffade fiolglidningar och en ack så tilltråkad stämma.