Hon bevarar samtiden för framtiden
-Jag hade förutfattade meningar om polisen och tyckte att de verkade så strömlinjeformade, men ändrade mig när jag jobbade med ett projekt för Stockholms stadsmuseum, berättar hon ett drygt år efter disputationen.
Hon följde gruppen som bestod av fem män och en kvinna periodvis i två och ett halvt år. Och hon undersökte både hur en liten grupp konstruerar sitt arbete och hur dess relation till de kriminella såg ut.
-Syftet var att se på verkligheten med polisernas ögon, säger hon.
Avhandlingen är en arbetslivsstudie och det är något som också anknyter till tjänsten som forskningschef på Arbetets museum.
-Det handlar om samma arbetsmetoder. Vi sysslar ju med samtidsstudier och minnesinsamlingar. Inte med ting, förklarar hon.
Hon säger också att man som etnolog skapar sitt eget arbetsmaterial och att man under forskarutbildningen lär sig att förhålla sig till sina egna reaktioner.
-Även om det på ett sätt är viktigt att vara objektiv, så ska man också kunna vara reflektiv i förhållande till sig själv, så att man kan integrera sina egna reaktioner i forskningsarbetet, säger hon.
Intresset för etnologi väcktes när hon läste på sin fil kand i Lund och när hon senare utexaminerats från Journalisthögskolan i Göteborg skrev hon mycket om etnologisk forskning och det ledde vidare till doktorandstudierna.
-I dag förstår jag inte riktigt att jag gav mig in på det. Det tar så lång tid och kräver så mycket envishet.
Efter allt ensamarbete under avhandlingstiden tycker hon att det är skönt att ha en arbetsplats att gå till.Och tjänsten som forskningschef på Arbetets museum innebär också många kontaktmöjligheter.
-Jag ska initiera forskning, dokumentera arbetet, men också jobba med olika nätverk.
Arbetets museum är själva navet i bevarandet av industrisamhällets kulturarv och samarbetar med ett stort antal arbetslivsmuseer runt om i landet.
Och det tillkommer ständigt nya samarbetsprojekt. Närmast ska museet tillsammans med TAM-Arkiv dokumentera en yrkeskår som är på väg att försvinna, nämligen korrekturläsarna på våra dagstidningar.
-Det är eventuellt första steget i ett projekt som ska heta Yrkesliv, men det är på idéstadiet ännu. Men just korrekturläsarna är en intressant kategori. Många har hög utbildning, hög kompetens men ändå låg status på tidningarna. Arbetets museum ska ju studera industrisamhällets kulturarv och korrekturläsarna representerar en gammal yrkesteknik, berättar hon.
Tanken är att be folk skriva ner sina minnen och sedan skicka det till museet, men det kan också bli fråga om att söka upp gamla korrekturläsare för att göra intervjuer med dem.
Ännu ett projekt är under uppsegling. Denna gång tillsammans med Nationella sekretariatet för genusforskning i Göteborg.
-Arbetets museum har ju alltid haft ett genusperspektiv och en samarbetsidé är att skildra 70-talets kvinnorörelse.
Profileringen av genusperspektivet inom den akademiska forskningen har på senare tid varit föremål för återkommande diskussioner som inte saknat kritiska inslag.
Men Ann Kristin Carlström tycker att det bör lyftas fram generellt.
-Det är viktigt att man tänker i de termerna, så att perspektivet inte glöms bort. Av någon anledning är det så lätt att bortse från könsstrukturer, säger hon.
Men hon anser också att det finns en risk i styrningen och att det är viktigt att frågan debatteras.
När det gäller 70-talets kvinnorörelse så deltog hon i viss mån, säger hon
-Men eftersom jag inte är 40-talist så var jag något av ett sladdbarn i de där sammanhangen. Och jag tycker att den var viktig då, även om mycket av det i dag kan verka lite apart. Men det gör ju mycket från 70-talet, säger hon.
Hon tillbringade större delen av sin uppväxt i Norrköping innan hon flyttade till Lund 1975 för att läsa. Bortsett från några korta nedslag, bland annat som sommarvikarie på Norrköpings Tidningar, har hon sedan dess bott på andra håll i landet. Den permanenta bostaden finns i Stockholm och hon tillhör skaran av veckopendlare, men arbetet har inneburit en återkomst till Norrköping och en möjlighet att återuppliva gamla bekantskaper.
Hon tycker att staden har genomgått en stor förändring till det bättre. Och framför allt anser hon att arbetsplatsen i Strykjärnet mitt i Industrilandskapet är den bästa tänkbara.
Så jobbar vi med nyheter