Hästpojken var såååå omtalade innan knappt någon hade hört dem. Men va fan! Det är sånt som vi, såna där skivrecensenter håller på med. Vi vet något som ni inte vet och så borde det egentligen alltid vara. Välbevarade hemligheter och allt det där, ni vet. Förlåt! Skojade bara. Men visst blir man misstänksam när något som få har hört beskrivs som det bästa på länge. Jag blir frestad att skriva "tro inte på hajpen". Men seriöst. Det här är den energi och mästerliga pophantverkskunskap som Bad Cash Quartet och Broder Daniel stod för. Den fula sången finns där. Utan tvekan. Som en bismak som gör allt så mer spännande. Martin Elisson (en gång i tiden i Bad Cash Quartet) och Pop-Lars (en gång i tiden i Broder Daniel) blir som ett spännande anfallspar som plockat det bästa ur sin historia. Det gamla var kanske tvunget att ta slut för att det briljanta skulle komma fram. Bra.
