Bilderna, skivomslagen och rubrikerna, när Astrids och hennes äggmackor tillsammans med choklad och vispgrädde blev en nyhet och en berättelse långt utanför "Vår lilla stad", är scenen.
Det är en känsla av annan tid.
Det är den vi upplever, fångar och vill ta med oss in i evigheten tillsammans med bröderna Carla och Plura Jonsson, när "Kungarna av Broadway" kom hem till sitt gamla stamfik på sin gamla gata i sin gamla barndomsstad.
Broadway, Bråddgatan och Norrköping.
Det kan inte bli mycket mer Eldkvarn än så.
"Fredag kväll och solen går ner..." ur "Vår lilla stad" var de första orden, precis som de var vid den allra första Bråvallafestivalen 2013, den här kvällen på Broadway, när bröderna tillsammans med Jonatan Lundin kom hem för sin första och sista (?) spelning i lokalerna, där historien om grabbarna från stan och de första spåren till Eldkvarn skapades.
De 70 platserna såldes slut på 30 sekunder.
"Hallå på er... välkomna till Broadway", sa Plura och lät de välbekanta texterna och tonerna – i ett och samma ögonblick – sätta punkt för en historia, men också frågetecken för framtiden.
Plura plågas, vilket är tydligt, av sina svåra ryggproblem, som satte stopp för Eldkvarns planer på en ny skiva och ny turné, men på Broadway tar han – tillsammans med brorsan – med oss på en minnenas promenad genom åren av låtar och historier. Det blir, när allt kommer omkring och tankarna stannar för en stund, en smula vemodigt, nästan lite sorgligt, men också vackert och värdefullt.
"Jag har en väldig konstig känsla i kroppen i dag. Den är underbar, men sorglig på något sätt", skrev en vän, som är och har varit Eldkvarn i hela sitt liv, i ett sms på morgonkvisten.
Då har publiken skrattat åt Mauro Scoccos sågning av "Fulla för kärlekens skull", sjungit med i "Kärlekens tunga och "Pojkar, pojkar, pojkar", klappat händerna till "Kungsholmskopplet" och väntat förgäves på "Kungarna från Broadway", som märkligt nog inte fanns med på låtlistan.
"Jag är det hjärta" blir finalen och det slutgiltiga (?) farvälet på kvällen, när Jonssons från Norrköping slöt cirkeln.
Vi tar en bild på bröderna på gatan framför med den röda, lysande skylten, säger tack och hej för nu och går åt varsitt hål.
– Kanske ses vi en dag", säger Plura innan vi skiljs.
Vi gör det.
"Kungarna från Broadway" har alltid ett hem här.