Det finns en stor skillnad mellan denna, Grand Tone Musics tredje platta, och föregångarna. Det är att hela paketet har blivit slipat och friktionsfritt. En stor likhet är dock fortfarande känslan av att allt bara flyter förbi utan att jag märker något. Det är oerhört lättflyktigt. Det är synd att det är så. För Nina Ramsby har verkligen potentialen att dra till sig uppmärksamhet med sin röst. Den är varm och besitter nästan en bluesig känsla. Jag tycker att det är synd att den potentialen inte nyttjas på rätt sätt. För som det är här blir snarare Grand Tone Music ett band som tävlar om samma publik som Gloria. Alltså en publik som bara söker en behaglig ljudkuliss. Det är snyggt, men förbannat tråkigt. Man borde ha låtit Nina Ramsby ta i lite mer.
