Kontraster och oväntade möten. Kontrapunkt. Två spår som normalt inte brukar korsas. Två så olika konstnärskap som vi inte trodde skulle sammanföras till en gemensam utställning. Men på Galleri Kronan sker det överraskande nog. Uppiggande faktiskt.
Catharina Johansson Ek målar ljusa, naivistiska berättande bilder. Sonny Löfvalls måleri pulserar långsamt fram ur djupa mörka, mytiska källor. Hennes arbeten handlar om djur, natur, fred och bejakelse av de goda krafterna i livet. Löfvall undersöker det undermedvetnas dolda kraftfält.
Blommar, blad, hundar, hästar, fåglar och peacemärken fylkas i hennes bildvärld. I år har vi redan påmints om att det är 50 år sedan 1968-rörelsen. Lite av de tidiga optimistiska hippie-stämningarna kan återfinnas hos Catharina Johansson Ek. Peace, love and understandning. Varför inte, även om det är naivt. Inte så himla kul heller i dag med alla galna fundamentalister och terrorister som sprider sitt hat och sin ondska i världen.
Sonny Löfvall fascinerar på ett helt annat sätt. Ett slags ljusdunkelmåleri med rötter i 1600-talet med konstnärer som Rembrandt och Caravaggio. Vissa av hans oljemålningar verkar som utsnitt ur de forna mästarnas verk. Uppförstorade detaljer av komprimerad mystik. Det outgrundligas lockelse.
Andra målningar av honom innehåller både dessa tendenser samtidigt som de dras mot natur, erotik och kroppslig lusta. Intressanta laddningar med primitiv sälta.
Även om målningarna ibland hänger lite tätt på den här utställningen är ändå helhetsupplevelsen klart positiv. Vi behöver dessa konstnärskap som både gestaltar det ljusa och det dunkla, trosviss optimism och svärtans närvaro i en motsägelsefull tid.