Gigantiska stålbubblor hyllar biogasen

Konsten bubblar upp i Linköping. I går invigdes ett nytt offentligt konstverk, Monika Goras skulptur Metamorfos, både formellt och mera handgripligt i Järnvägsparken.

Foto:

Kultur och Nöje2005-08-11 04:00
- I Linköping reser vi det ena monumentalkonstverket efter det andra, myser Christer Fällman inför invigningen av Monika Goras skulptur Metamorfos, en hyllning till Linköpings framsynta användning av biogas.

Men under de hotfulla regntunga molnen över Järnvägsparken blir det en ganska anspråkslös ceremoni. Fällman och hans kollega håller upp ett blågult band. Kollektivtrafiknämndens ordförande Marianne Löfgren talar och säger lite om konst men desto mer om miljöpolitik.
- Vi har biogassatsningen att tacka för att vi har så bra luft i Linköping. Och när vi nu bygger ett stort hus avsätter vi lite till konstnärlig utsmyckning, säger hon bland annat.

Huset är en biogasdepå för stadens bussar på industriområdet Kallerstad, där konstverket urspungligen var tänkt att placeras. Men sedan tyckte man att det var synd att gömma undan ett så anslående konstverk och det har nu fått en mer central placering i närheten av av järnvägsstationen och med Tekniska verkens rykande skorstenar i bakgrunden.
Men allas ögon var fästa på Monika Goras amorfa böljande spegelblanka skulptur i rostfritt stål som förankrats ordentligt i gräset.
- Min första tanke var att gasen förr manifesterades i stora gasklockor. Gasens natur är ju att den är expanderande och kan övergå till ett annat tillstånd. Därför kan man se konstverket som metall som bubblar upp ur gräsmattan, förklarar Monika Gora.
Det fanns inget gjuteri i Sverige som var berett att tillverka Metamorfos.
- Det vill inte ens lämna någon prisuppgift. Men genom Ulf Ferrius på Skånska klockgjuteriet fick vi kontakt med Kina, berättar Monika Gora.

Så i Peking har sex man arbetat i tio månader med att förfärdiga den trettio kvadratmeter stora skulpturen som mäter sex meter i diameter.
- Tittar man noga kan man se hur ytan har hamrats fram för hand. Delarna har sedan svetsats ihop.
Och den blanka hårda men mjukt formade ytan får fler att vilja inviga verket.
Bredvid Monika Gora står hennes dotter Iris och skuttar av iver för att få bestiga konstverket. Och när den korta ceremonin är fullbordad släpps hon iväg och äntrar snabbt de blanka kullarna som hon rutschar nedför.
- Det är mer som en klätterställning än en skulptur, säger Iris innan hon snor iväg till andra sidan skulpturen.
Monika Gora som förutspår att barnen kommer skapa blanka rutschbanor i verket medan andra ställen repas eller grånar.
- Det kommer att vara ganska blankt ändå men blankare än i dag blir det inte säger Monika Gora när solen äntligen bryter igenom och ger en extra glans åt Linköpings nya offentliga konstverk.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!