För mycket rått våld

300 är filmen som retat upp Iran som anklagat Hollywood för "kulturell och psykologisk krigföring". Anledningen är att de forntida perserna i filmen framställs som förvekligade och omanliga. Det gäller särskilt den juvelpiercade och grällt draperade perserkungen Xerxes (spelad av brasilianaren Rodrigo Santoro) som närmast liknar den gamla discostjärnan Grace Jones - om någon minns henne.
300 handlar om ett klassikt fältslag vid bergspasset Thermopyle år 480 före Kristus. Där anförde den spartanske kungen Leonidas en liten men stridsduglig styrka mot den övermäktiga persiska fienden som ryckte fram norrifrån mot Grekland.
Enligt filmen var de tappra spartanerna som stred 300 till antalet men en koll i uppslagsboken ger vid handen att de var 4 000. Men det är inget att haka upp sig på - här är det mytologisering baserad på en bildroman som är utgångspunkten.
Frank Miller är onekligen en mästerlig serieskapare men på mig imponerar inte 300 lika mycket som hans tidigare filmade serieroman Sin City. Det blir helt enkelt för ensidigt att se inoljade halvnakna män med gymmuskler massakrera fienden med svärd och spjut med blodet sprutande i en strid ström.

Skådespelarna i filmen agerar mot digitala bakgrunder som färgmässigt går i kopparton. Det är imponerande tablåer i sig men torftigt när det kommer till själva handlingen. Sedan kan man ju roa sig åt de homoerotiska övertonerna och fundera över vad nazisternas hovfilmare Leni Riefenstahl skulle ha tyckt om filmens manlighetsdyrkan.

Skotten Gerard Butler (från The Phantom of the Opera) spelar kung Leonidas som humorfri stridshingst med ständigt nya floskler på läpparna och Dominic West (känd från The Wire) uppträder som femtekolonnare. Men här är det inte skådespeleri som gäller utan rått våld.