Flickboksrim lyfts upp i ljuset

Jolmiga, billiga rim, avskrivna utan ett uns av personlig eftertanke. Verser som sitter på en liten, liten pinne i glömda poesiböckers dammiga flickminne. De når inte ens upp till dassklottrets fräckhet. Detta måste vara litteratur av lägsta sorten. De förkättrade pigromanerna når vid jämförelse en oanad verkshöjd.
Leena Järvenpää har böjt sig ned. Hon har läst och skrivit av poesiboksverser, grävt i Svenskt Visarkivs samling, sorterat och studerat.
Resultatet är en rar liten rosafärgad bok, illustrerad av bokmärken ur författarens privata samling. Nostalgin blommar av rosor och änglar.
Kanske 150 verser, som gått rundgång i tusen och åter tusen flickböcker, återges. Det handlar naturligtvis om det viktigaste ämnet: Vänskap. Därefter om det som ska komma: Kärlek, med underavdelningar som Den bedräglige mannen och Hem och familj. Verserna åskådliggör äldre tiders syn på vänskap och romantik kryddat med drastisk livsvisdom och en nypa humor.

"Gift dig aldrig, ty jag spår dig:
gubben som du får han klår dig"

Poesiböckernas historia går tillbaka till 1700-talets högreståndsmiljö, berättar Leen Järvenpää i sitt efterord. Under 1800-talet växte de i popularitet medan de fallit tillbaka och närmast dött ut under det sena 1900-talet. Innehållet har förvandlats med tid, samhällsklass och moral. Några är översatta strofer från romantikens poeter som Shelley och Byron, andra av mer folklig karaktär, närmast rimmade ordspråk.
Och räcker det inte med denna historia så får man ta hjälp av Olof Lagercrantz, aktuell 90-årig profil, för att förstå att denna förbisedda litteratur är värd att hedras ändå. Citaten har "formats av tusen flickmunnar och slipats av miljoner spretande flickpennor... Behaget, gracen, den vårliga friskheten är svåra att stå emot".