Få såg skicklig estnisk pianist

De finns här och var i Norrköping, dessa fantastiska föreningar som är helt beroende av ideella eldsjälar för att överleva. Föreningen Estniska hemmet, som har funnits här i staden sedan andra världskrigets slutskede, är ett exempel.
När den estniske pianisten Peep Lassmann ändå var i Sverige passade föreningen på att engagera honom även för en konsert i Norrköping, men tyvärr fanns det inga pengar till dyra annonser så vi var inte många som visste om detta celebra besök.
Peep Lassmann är rektor för Musikakademien i Tallin, där han även är professor i pianospel. Han är en ypperlig pianist, vilket han också visade under söndagkvällens konsert.
Överst på programmet stod musik av den estnisk-svenske tonsättaren Eduard Tubin. Tubin kom till Sverige från Tartu i Estland 1944 och han stannade här till sin död 1982. Hans symfonier var tidvis förbjudna i Estland under Sovjettiden och man kan väl bäst beskriva hans stil som en smältdegel av modernism och estnisk folkmusik.
Lassman valde att framföra några av Tubins Preludier denna kväll. I de två första, skrivna innan han flydde till Sverige, finns en vemodig enkelhet som Lassman lyfte fram väl med sitt spel. Sedan hör man tydligt att det har hänt något med Tubins musik efter flykten till Sverige. Något som jag skulle vilja beskriva som en aggressiv förtvivlan har tagit sig in och musiken berör starkt - det är ju trots allt bara tio år sedan Estland bröt sig loss från Sovjetunionen.

Peep Lassmann valde vidare att spela delar ur två av Messiaens stora cykler, som i sin helhet tar flera timmar att framföra. Här fick Lassmann verkligen visa prov på sin skicklighet som pianist.
Messiaen var nämligen en stor fågelentusiast och ägnade mycket tid åt att försöka skriva om fågelsång till olika typer av musik. Här hörde vi till exempel lärkan i dialog med göken och en ilsken ormvråk i bråk med kråkor. Otroligt spännande musik som eggar fantasin.
Messiaen var även en djupt troende katolik och konserten avslutades med tre satser ur hans hyllning till Jesusbarnet. Musik som närmar sig någon slags religiös extas och som måste vara mycket krävande att spela, minst sagt, något som Peep Lassmann klarade med bravur!