Utseendemässigt försöker han kisa mot kameran med Billy Idol som tydlig förlaga. Röstmässigt kryper tonerna ur strupen som på en ung Bryan Adams. Men jag får liksom inte ihop det. Rock ska kännas. Och då blir slätstruket fel. Rock ska vara röststyrka och ös. Och då blir osvikligt skolad sång närmast ett problem. Och rock ska vara skitigt, hårt och ärrat. Och där räcker en trotsigt kisande blick som enda attribut ingenstans.