Hell On Wheels heter den nya serien som bringar spänning till våra vardagsrum de kommande fredagarna. I fredags visades de två första avsnitten och hittills är den lysande. Personligen brukar jag inte gilla att följa serier men Hell On Wheels kommer jag definitivt att fortsätta se. Det är en ny kanadensisk följetong som utspelar sig år 1865, efter det amerikanska inbördeskriget. Man skulle kunna kalla det för en modern western. Den hedervärda Cullen Bohannan, spelad av Anson Mount, förlorade sin fru i kriget och tänker nu hämnas på nordstatssoldaten som mördat hans fru. Han tar värvning som järnvägsarbetare för att få information om vem som dödat hans hustru, sanningen finns bland arbetarna och han är fast besluten att finna den.
Precis som det ska vara i vilda western finns här sydstatare, nordstatare, svarta och indianer. Miljöerna är verkligen bra och passar perfekt. Det spelas kort, spottas, sups och man skjuter med gamla revolvrar och pilar. Det som får mig att vara aningen skeptisk är våldsscenerna som ibland kan vara lite väl magstarka. Den här serien erbjuder hur som helst bra skådespel, härlig humor och bra musik. Den är spännande och man bara måste se fortsättningen. Det är dessutom väldigt roligt att det visas ett bra alternativ på bra sändningstid för de som inte vill se de vanliga familjeprogrammen.
Ett underhållningsprogram som jag tröttnat ordentligt på är Wipe Out. Varför har man gjort en ny säsong med vintertema? Nog för att det, dumt nog, kan vara roligt att skratta åt andras olycka men nu får man väl ändå byta spår helt och hållet. Det enda som är bra med programmet är Wiklund och Herngren som kommenterar. Borde man inte ha satsat på att göra något helt annat för att roa sina tittare? Tanken med att göra en uppdatering brukar vanligtvis vara att man vill förbättra programmet, det här är ingen som helst förbättring, snarare ett stillastående i underhållningsvärlden.